Nu är det sista rycket med c-uppsatsen. Hoppas jag åtminstone… Vi har blivit godkända att gå upp i seminarier och veckan som kommer innebär ett seminarium där vi ska försvara vår uppsats, ett seminarium när vi ska opponera på en annan uppsats och så måste vi gå på minst fyra seminarier till som åhörare för att bli godkända. Jag ser ljuset i tunneln nu!

Veckan därpå börjar sista terminen och vi kör igång hårt med föreläsningar från morgon till kväll hela första veckan. Gissa om man kommer ha svårt att hålla sig vaken! Det finns inget som är så svårt som att hålla koncentrationen och uppmärksamheten på topp när man sitter still och lyssnar på någon som pratar i en föreläsningssal. Anteckna mycket är väl bästa tipset. Däremot ska det bli kul att få träffa klasskamraterna igen. Vi hade ett par föreläsningar  i början av denna terminen men i våras var vi ju på praktik nästan hela terminen så det är typ ett år sen man umgicks regelbundet.

Förövrigt är Andreas iväg på ännu en mässa. I januari kommer han va hemifrån 17 dagar men han har redan avverkat en mässa i Munchen och nu är det alltså Formex i Stockholm som gäller. Många och långa dagar blir det och både jag och han ser fram emot februari med lite lugnare tempo både för honom och för mig.

Om en vecka är det inlämning av c-uppsats till examinatorn. Stressen är hög och jag försöker komma ihåg att andas mellan varven. En kurskamrat skrev på facebook ”uppsatsbubbla” och det är så sant. Hela terminen har varit stressande men den senaste veckan har varit riktigt tuff med uppsatsskrivande dygnet runt i princip. Igår lämnade vi in så långt vi hunnit till våra handledare för att på tisdag få respons på det vi gjort. Jag har en känsla av att vi kommer va riktigt nervösa när vi går till handledning. Tänk om vi blir sågade? Tänk om vi får börja om med det mesta? Då bryter jag ihop….

När man varit mitt uppe i en termin så har det hela tiden kännts som om just den varit värst och jobbigast. Alla terminer har sett så olika ut och haft olika moment av stress.

Termin 1 – ”tryck in så mycket fakta som möjligt i hjärnan på så kort tid som möjligt”

Termin 2 – ”flumm, flumm flumm och stress över första hemtentan”

Termin 3 – ”mycket intressanta föreläsningar, mycket salstentor, många grupparbeten och praktiska övningar på dockor”

Termin 4 – ”VFU 18 veckor av 20. Kul, intressant, mycket nya erfarenheter men jobbigt att hela tiden vara på alerten, trevlig och att ha ögonen på sig”

Termin 5 – ”C-uppsats”

Termin 6 – Ryktet går att även denna termin är kämpig med nationella prov som måste klaras för att få legitimationen, 12 veckors VFU osv, men jag har en känsla av att den kommer försvinna i ett nafs och plötsligt står vi där till sommaren redo för nya utmaningar som färdiga (förhoppningsvis) sjuksköterskor!

Tyvärr tror jag också att jag kommer se på den här jävla c-uppsatsen som det mest onödiga, tråkiga och mest stressande av allt vi gjort.

Det här med att skriva är verkligen inte min grej. Och nu pratar jag inte om att skriva blogg (även om jag inte skriver några revolutionerande inlägg här heller) utan om att skriva på ett korrekt språk och få till något vettigt utifrån vetenskapliga artiklar. Jag pratar c-uppsats och det är höstens projekt. Det har inte ens gått en månad av terminen och jag är superstressad och skulle mer än gärna snabbspola fram till januari när vi förhoppningsvis är godkända och man kan lägga detta elände bakom sig. Jag drömmer till och med om uppsatsen och sover uruselt…. hur ska detta sluta?