Ja då var vi på svensk mark igen. Vi har ju haft några dagar hemma redan eftersom vi landade vid tolvtiden i fredags, men man är allt annat än pigg efter en flygresa på över ett dygn. Det är först nu som man börjar känna sig som en normal människa igen…

De sista fem dagarna i Australien spenderade vi i Surfers Paradise som ligger ungefär 1½ timme flygresa norr om Sydney. Det var aningen varmare där och vi hade en skön ”minisemester”. Blandannat besökte vi ”Seaworld” och såg delfiner, isbjörnar, sälar m.m. blandat med några turer i karusellerna som fanns där. Albin åkte ”flumeride” för första gången (det var precis att han klarade längdkravet på 95 cm) och tyckte det var jättekul och förstås lite läskigt.

En dag tog vi tåget in till Brisbane. Vi åkte jetcat båt på floden som går genom Brisbane och så var vi en stund vid en jättehäftig pool som hade sandstränder och palmer mitt inne i staden. Sån pool skulle man ha… den var hur häftig som helst. Tyvärr var inte vädret helt bra den dagen och dessutom hade vi inga badkläder med oss, men annars hade det garanterat blivit ett dopp.

En dag hyrde vi en liten bil och åkte till Byron bay. En liten stad som nog är väldigt känd för backpackers. Härlig strand och västkustkänsla var intrycket därifrån. Vi hade liten picknick på stranden och sen fick Albin springa i havsbrynet och busa. Han började med att ha kalsonger och t-shirt på sig, men vem trodde att det skulle vara torrt efter en stund? Det slutade med magplask i vattnet och blöta kläder såklart

Onsdag kväll åkte vi tillbaka till Sydney och åkte till lägenheten för att packa det sista och sova en natt till. På torsdag morgon hade vi inspektion av lägenheten och sen hade vi tänkt att två stora resväskor, två lite mindre resväskor i handbagage storlek, två ryggsäckar, en barnvagn, en 3-åring, en gravid mamma och en pappa skulle ta stadsbussen ner till centrala Sydney och sen tåget ut till flygplatsen… Vi insåg när vi gått till busshållsplatsen att vi helst inte ville ta den rundan och Andreas ringde sin arbetskamrat som var snäll och hämtade oss och körde oss till flygplatsen i stället. Tack!!!

Incheckningen av bagaget gick utan problem. Vi var oroliga att vi skulle ha en massa övervikt eftersom vi inte haft någon våg att väga väskorna på och vi hade verkligen proppat våra väskor smetfulla. Den ena var på bristninggränsen och vi fick sitta på den för att få stängt den, men det gick bra. Det var säkert några kilos övervikt men inget som de började bråka med iallafall. Hela flygresan gick smidigt och Albin var hur duktig som helst. Vi hade inhandlat fem små böcker om Thomas tåget och de underhöll honom i många timmar. Han verkligen älskar de där tågen! Vi hade ett kort stopp i Kuala Lumpur och fyra timmars väntan i Wien innan vi landade i Göteborg 27 timmar efter att vi gått på planet i Sydney. Jag och Andreas hade inte sovit speciellt mycket, kanske slumrat några minuter här och där men inte mer. Tyvärr gick inte precis hela resan smidigt. Det slutade med att vi inte fick någon vagn med oss hem… Albin stod och tittade på bagagebandet och när det stängdes av och ingen vagn kom gick han och lyfte på plasten till hålet där väskorna kommer ut och undrade var hans vagn var… Vi har fortfarande inte hört något så vi får väl se om den kommer tillrätta eller inte…

Just nu bor vi på ”hotell Sörgården” som Andreas säger… Det vill säga, hos mina föräldrar. Det verkar dock som om vi får flytta in i vårt hus ganska snart. Vi ville ju inte komma hem och ”skrämma” bort våra vänner därifrån. De har ju faktiskt ett skriftligt kontrakt på ett år och vi visste ju när vi bestämde oss för att åka hem att vi nog inte skulle få bo i vårt hus, men visst måste jag erkänna att det ska bli jätteskönt att få flyttta in i huset innan ”liftaren” kommer. Våra vänner verkar ha hittat en lägenhet och jag säger bara ”Tack!” för att ni är så snälla!!!!

Förövrigt är det skönt att vara hemma. Vi har varit och hälsat på några av våra vänner och släktingar de sista dagarna och alla är sååå bruna och fina! Det märks att det varit en toppensommar här hemma. Jag hoppas att det blir ett par fina dagar till innan hösten kommer så vi också får njuta lite.

Vi har precis anlänt till Surfers Paradise och Albin hjälper till att dra väskan

Andreas med världens högsta bostadshus i bakrunden

Hela familjen samlad

Albin sitter uppe i ett träd

Andreas och Albin och solnedgång vid Surfers Paradise

Albin och Andreas väntar i kö på att få åka karuseller på Seaworld

Helikopter

Flygplan

Lastbil

Flumeride

Mera lastbil

Delfiner på Seaworld

Brisbane

Hjulångare på Bribane river

Paus vid ”Streets Beach” i Brisbane

Crocodile Dundee Jr.

Strandpromenad i Byron Bay

Albin har gjort magplask och pappa får torka tröjan

Mina snyggingar i Byron Bay

Albin härmar pappa som ligger i sanden och fotograferar

”Albin was here”

En ödla som vi hittade precis utanför hotellet

Närbild

Ödlan undrade nog vad vi var för några, men låg helt stilla tills vi gick därifrån

Jag sitter och njuter på stranden i Surfers Paradise innan vi ska åka till flygplatsen

Albin nedgrävd i sanden

Sista bilden från Dee Why när jag sitter med all packning och väntar på skjuts till flygplatsen

Kanske försvinner…

Helgen har gått åt till lite pyssel inför flytten hem. Vi har tvättat bilen på en biltvätt där vi kunde sitta och dricka kaffe under tiden bilen blev tvättad både innuti och utanpå, sen satte vi på lappar på den ”For sale” och har även haft den med i Sydneys största tidning på annons. Ännu har ingen nappat helt. Några har visat intresse, men det är bara att hålla tummarna att den blir såld för ett inte allt för lågt pris snart. Våra sängar, dammsugaren och modemet är utsatta på ”Ebay” och aktionerna ska sluta idag så vi får se om de blir sålda. Sängarna har ännu inget bud så de blir nog tyvärr billiga. Modemet verkar det va mer efterfrågan på, men det betyder ju att vi inte kommer ha något internet de sista dagarna här nere…

På lördag var vi även ner till Paddys market och inhandlade lite sovenir t-shirtar och Albin fick leka en stund i Darling Harbours lekpark. Sen gick vi på IMAX-bion, vilket tydligen ska vara den största i världen. Vi såg en film med 3D om ”The big five” i afrika, men varken jag eller Andreas var speciellt imponerade av just 3D. Det var jobbigt att titta på och själva filmen var inte så händelserik. Albin hade svårt att ha 3D glasögonen på sig och mot slutet av filmen som var på 40 minuter så ville han inte sitta still.

Igår tog vi bilen och var blanda annat en stund på Kings Cross. Inget speciellt att se så vi åkte till Bondi beach, åt kebab, glass och njöt en stund på stranden i solen. Sen åkte vi till Andreas chef och lånade den lilla lastbilen och körde bort sofforna, skrivbordet och soffbordet som vi lånat av honom. Så nu sitter vi i en ganska tom lägenhet… Det mesta här inne är Albins leksaker

Ja nu vet ni om det kanske blir dåligt med uppdateringar framöver eftersom vi nog inte kommer ha internet så länge till…

Ha det gött!

Albin och Andreas i Darling Harbour

Albin har fått syn på ett TÅG!

Albin och jag i en park

Liten snygging

Vi åker hem…

Ja då var det bestämt. Vi kommer åka hem till Sverige igen i mitten av augusti. Jag har inte kunnat slappna av riktigt här nere och har oroat mig för allt som har med bebisen i magen att göra och har under den senaste månaden kännt mig deppig och längtat hem. Jag och Andreas har diskuterat fram och tillbaka flera gånger och beslutet har varit svårt att fatta. Andreas stortrivs ju här nere med jobbet som är precis det han tycker om att göra, dvs tänka ut olika lösningar och bygga maskiner och det går bra för honom där. Alla som känner Andreas vet att han älskar sol och värme och att han hatar snö och slask, så att flytta hem igen till vintern är inget han egentligen vill. Han har hela tiden sagt att det är mitt beslut att fatta och att om jag går här nere och inte mår bra så kommer ju inte han heller att må bra av att veta det.

Jag visste ju när vi bestämde att vi skulle prova på att bo i Australien att det inte skulle vara lätt de första månaderna med att komma in i ett nytt samhälle och hitta nya vänner osv, och av erfarenheten jag har från mitt år som utbytesstudent i USA så sa jag att man måste minst stanna ett år någonstans för att hinna känna efter. Nu ändrades ju en del av förutsättningarna när vi fick veta att vi väntade en bebis igen, meningen från början var ju att jag också skulle jobba här nere och få vuxenkontakt samtidigt som Albin skulle få gå på dagis och träffa andra barn. Men jag trodde inte att jag skulle ha så här mycket hemlängtan…

Iallafall så kändes det som om det var nu eller om minst ett år som vi måste åka hem, eftersom jag inte skulle kunna få föräldrapenning om jag åker hem senare…

Så nu har vi bokat om biljetterna. Egentligen ville vi ha ett par veckor att se lite mer än bara Sydneys omgivningar på, men tyvärr så är det helt fullbokat på flygen hem under augusti så vi fick ta det datum som fanns tillgängligt. Vi ska däremot fortsätta och ringa flygbolaget för att se om de får in några avbokningar.

Förövrigt så regnar det en hel del här nere och igår var jag och Albin till Clowntown igen. Albin har ingen tur just nu verkar det som. Jag fick mig en chock och trodde att han hade brutit armen igen… Så här var det: Jag satt på en bänk och hade koll på var Albin gjorde. Han stod med några andra barn på en liten karusell med tre hästar som snurrar runt om man lägger i en peng. Just då gick inte karusellen så det var många barn på den som lekte. Helt plötsligt kommer Albin stortjutande emot mig och jag ser att han håller i armen han brutit precis som om den var av igen. Jag bara tänker: ”Nej inte igen!” När jag tittar på armen så får jag se ett bitmärke… det är något annat barn som bitit honom riktigt ordentligt i armen. Några föräldrar som stod runt oss kom fram men ingen hade sett vad som hände eller vem det var. Albin torkade dock tårarna ganska snart men jag förstår om han fick ont, märket sitter i stort sett precis över stället där armen gick av och där finns det ju en knöl eftersom benet kommer läka vidare de närmsta två åren innan det är borta helt (enligt läkaren) så han är ju säkert mer öm på det stället än andra. Jag tyckte så synd om honom… han har inte haft tur här nere.

Hel arm igen

I fredags togs gipset äntligen bort från Albins arm. Han var lite orolig över hur det hela skulle gå till, eftersom vi hade förberett honom på att man var tvungen att såga bort gipset och det lät väl lite läskigt trots att vi försökte övertyga honom om att det inte skulle göra ont. På vägen till sjukhuset kom det några tårar och han sa att han inte ville ta bort gipset men sen gick det jättebra. Sköterskan som tog bort gipset var väldigt bra på att få honom att förstå vad hon skulle göra trots att han inte förstod hennes engelska. Själva sågen kittlade bara om man tog den på huden och Albin fick prova innan hon började såga på gipset. Albin säger att det var en dammsugare som tog bort gipset eftersom det lät en hel del från sågen och vi fick ha på oss hörselskydd. När gipset väl var av så var det en nöjd Albin, men armen gick han och höll i under eftermiddagen/kvällen eftersom det kändes ovant. Nu några dagar efteråt är det nog inget han tänker på längre och han använder armen som normalt igen.

Vi har varit på en långtripp under helgen. Vi åkte redan på fredagkväll till Canberra och sov på ett vandrarhemsliknande ställe där. På lördag åkte vi vidare till Snowy Mountains som var dit vi hade tänkt oss. Det är enda stället i Australien som får så mycket snö att de kan ha skidanläggningar där. Vi var ur vid ett ställe och gick runt lite i snön. Albin såg andra barn som åkte pulka och ville också göra det, men vi sa att det får han spara tills Sverige.

Egentligen var vi inte så imponerade av själva Snowy Mountains, det var som de flesta bergen runt Sydney bara det att de hade snö på toppen.

Mellan lördag och söndag sov vi i Canberra igen och tog en runda med bilen i stan på lördag kväll. Det är verkligen en tom stad. Det ska bo runt 300 000 människor där, men vi tyckte det var öde. Visst är det säkert vackert på vår och sommar och mer liv och rörelse, men nu under vinterhalvåret var det inte mycket att hurra för tyckte vi.

På söndag bestämde vi att vi skulle ta en annan väg tillbaka till Sydney och åkte kustremsan upp i stället. Vi hade siktat in oss på ett stopp vid Pebbly beach som vi försökt ta oss till en annan helg, men då tyckte vi att det var för långt att åka. Den här beachen skulle enligt aftonbladet ha vilda kängrur som var så tama att de gick att handmata. Och mycket riktigt så låg det en flock på 14 individer nere på stranden i solen och mådde gött. Själva stranden var också jättevvacker och vi ångrade att vi inte tagit med lite mat dit och haft picknick där för det var det många andra som hade.

Det blev mycket bilåkande under helgen, men vi fick ju se lite mer än bara det som är närmast Sydney.

Albin kollar in sågen som ska ta bort gipset på honom

Nu börjar handen komma fram…

Albin håller i armen direkt efter att gipset tagits bort

Vy strax utanför en liten by som hette Jindabyne

En skidanläggning i Snowy Mountains

Andreas kastar snöboll. Ser ni den?

Albin klättrar i ett eukalytpusträd

Andreas och Albin i en igloo med hål i taket

Pebbly Beach. Kängrurna ligger och slappar till vänster på bilden

Jag och Albin sitter och kollar in kängrurna

En halvstor unge är framme och hälsar på Albin och Andreas

Enda bilden hittills som bevisar att vi alla tre är på samma plats samtidigt

Albin hittade en liten, liten ödla på stranden

Mor och unge myser

Det kliar visst lite här…

Sista kängru bilden…. Det blev en hel del bilder tagna på dem

Nästan som hemma…

Man känner sig ju nästan som hemma…. Regnat har det gjort tisdag, onsdag och idag under eftermiddagen, så det har inte varit mycket till utflykter för mig och Albin. Men igår gjorde vi iallafall något som var lämpligt i regn. Jag har sett en annons, ur diverse tidningar och reklamblad som jag läser om vad barn kan göra i Sydney, där de gjort reklam för ett ställe som heter Clowntown. Det skulle vara ett lekland inomhus som fått en hel del utmärkelser för bästa företag osv. Jag var inne på deras hemsida och förstod att det var en bra regndagsaktivitet… Det bästa var att det inte ligger långt ifrån Dee Why, närmare bestämt så låg det på vägen mellan Dee Why och Chatswood där Andreas jobbar så det var lätt att ta bussen dit.

Albin blev helt salig när han gick in i den stora hallen med lekställningar i skarpa färger från golv till tak. Vi var där cirka 3 timmar och ungen var helt svett när vi gick därifrån…. Eftersom det var just en regnig dag så var det väldigt mycket barn när vi kom dit och en enormt hög ljudnivå, men mot slutet av dagen blev det bättre och sista timmen innan de stängde vid två så var det inte alls mycket barn kvar så då var det lättare att hålla reda på Albin. En lekställning var gjord av tre-fyra våningar av klätternät, tunnlar och rutchkanor och var favoriten och själva huvudgrejen i hallen. Föräldrar fick ju inte gå upp i lekställningen och ungarna hade hur kul som helst. Några gånger stod Albin på översta våningen och grät eftersom han tyckte att han inte kunde ta sig ner, men med lite övertalning och pepp så fixade han det och jag slapp klättra upp och hämta honom.

Det fanns även ett inhängnad område där de hade trehjulingar i olika storlekar och där tyckte Albin också att det var kul att cykla omkring. Han har ju fått cykelförbud på sin egen cykel under tiden han har gipset, så han var nöjd med att få cykla lite. En lite mindre klätterställning för barn mellan 0-4 år, en stor uppblåst rutchkana, cafe med lättare måltider, några dataspelsmaskiner, många bord för föräldrar och ett antal mindre rum där barn kunde ha egna barnkalas fanns också.

Ungefär 45 kronor kostade det för Albin att gå in där och gratis för vuxna… Det är inte ofta det är ombytta roller Albin hade en toppendag och somnade nästan sittande på bussen på hemvägen… Han hade mycket att berätta för pappa sen när han kom hem.

Idag hann vi ut en stund på förmiddagen och var till lekparken men sen började det regna igen och nu häver det ner ute… *suck* Albin sover och jag är rastlös…

En liten del av Clowntown

Det var många småkillar som satt här och låtsaskörde racingbilar

Bollhav fanns det flera stycken

Albin i full fart…

Helgen som varit

Igår var det hemskt väder. Det blåste under natten så solpersiennerna som sitter i fönstren i lägenheten gungade och det regnade ordentligt. När vi gick upp på morgonen så insåg vi att det skulle bli en dag som det var svårt att hitta på något… Först funderade vi på att ta bussen ner till centrum och gå på något museum, men insåg att vi inte ens ville gå den lilla biten upp till bussen i regnet. Vi har inte några regnjackor med oss hit ner så vi är inte direkt rustade för dåligt väder, annars så borde man ju inte klaga som svensk Vi bestämde att det fick bli bilen istället och det mest exotiska vi kunde komma på igår blev IKEA för köttbullarnas skull. Albin fick sig en lekstund i Småland och vi tog det lugnt en timme.

Idag var det bättre väder och vi tog bussen i förmiddags ner till centrum. Det finns ett slags tåg som går på en bana uppe i luften och kallas för ”Monorail” eller ”Skytrain” som vi tänkte prova på. I guideböcker står det att den nog mest är till för just turister eftersom den bara går inom ett litet område. Ett varv är 4 km långt och tar cirka 15 minuter. Den stannar på de flesta turistsajterna kring Darling Harbour. Albin tyckte såklart att det skulle bli kul eftersom han sett tågen när vi gått under dem och gärna velat stanna och titta på dem. Vi åkte 1½ varv och gick sen av och gick på Powerhouse museet. Det är ett tekniskt museum med bland annat gamla tåg och flygplan, men även nya tekniska saker som robotar och en modell av en rymdfärja. Det fanns även hörnor för barn att upptäcka olika saker. Albin gillade förstås de gamla tågen i naturlig storlek mest men han stod även länge och tittade på en robotarm som gjorde olika saker. Vi avslutade dagen med en promenad längs med Darling Harbour där det finns många resturanger och lekplatser innan vi tog bussen hem igen.

Albin funderar över något på bussen

Albin och Andreas i Monorailen

Monorailen som vi åkt med idag

Albin kollar in ett lok på Powerhouse museet

Albin är faschinerad av en robot som staplade metallbitar, tryckte på olika knappar och dansade till musik

Albin i Darling Harbour