Monthly Archives: oktober 2009

Måndag och tisdag var jag alltså med på älgjakten. Eftersom jag inte var anmäld i år så kunde jag välja precis var jag ville vara och vad jag kände för. Jag har aldrig varit med pappa när han släppt sin gråhund Igor och på måndagen hade pappa fått lotten att jaga med hund tillsammans med en annan jägare och hans hund. Så jag tog tillfället i akt och hängde med pappa under dagen istället för drevet. Skyttarna sattes ut på sina pass och sen fick vi släppa hundarna. Det tog inte många minuter innan Igor hittade något och började skälla. Oturligt nog slutade hans halsband att fungera nästan direkt han fick tag på älgen så vi kunde inte se han på gps:en, men det har man ju klarat sig utan förr i tiden och de var inte långt ifrån oss så det var bara att smyga sig efter hundskallet. När vi närmade oss hunden och älgen så var vi inte långt borta men de stod uppe på en ås med mycket tallar och sly så vi lyckades aldrig ta oss tillräckligt nära för att kunna se älgen. När vi försökte så stötte vi bort älgen som sprang några hundra meter innan den blev skjuten av den andra hundjägaren som stod lämpligt till. Då blev det avbrott och vi fick gå dit för att hjälpa till och ta ur älgen innan jakten kunde fortsätta. Igors halsband hade han lyckats trycka av på något sätt, troligen genom att han fastnat i en pinne som tryckt av den, fast det låter lite otroligt eftersom knappen sitter väldigt otillgängligt till just för att sånt inte ska kunna hända.

Lite matsäck efter detta och sen släpp av hundar igen. Denna gången lyckades de inte hitta någon älg på det område som vi var på och inte såg vi några nya älgspår heller så de höll väl till någon annanstans.

På eftermiddagen kom mamma och barnen till slakthuset och kollade in älgarna. Alfons är den som tycker det är mest spännande och han ser verkligen upp till morfar ”som skjuter älgen”

Tisdag förmiddag gick jag med i drevet och hade även med mig Selma så hon fick springa av sig lite. Hon har blivit så mycket duktigare på att hålla sig i närheten av mig mot vad hon gjorde när hon var yngre. Då kunde hon sticka iväg på långa  upptäcktsfärder, men nu är hon aldrig borta mer än ett par minuter innan hon kommer tillbaka och touchar min hand för att visa att hon är med.

Vädret under både måndag och tisdag var jättevackert med stålande sol och kyligt förutom en stund på måndag eftermiddag då det både haglade och regnade. En av anledningarna till att jag inte gillar att sitta på pass är att jag fryser så förbaskat. Alla som känner mig vet att jag är väldigt frusen av mig och att sitta på pass med minusgrader och kanske både blåst och regn/snö är inget jag föredrar.

På tisdag eftermiddag däremot så var det ganska behagligt ute, iallafall i solen och jag tänkte att det var så många år sedan jag satt på pass med pappa att jag bestämde mig för att hänga med honom trots allt. Kallt om fötterna blev det så fort vi kom ut till passet och blev stående stilla. Vi stod i skuggsidan av ett kalhygge och det blåste så efter 10-15 minuter var hela jag som en isbit som inte kunde röra mig, vilket ju i och för sig är lite av vitsen med att stå på pass. Vi hörde hur drevet närmade sig och några skott från skyttarna på passen bakom drevet men annars var det helt dött. Tills det plötsligt small på något av passen nedanför oss. Sen small det igen, och igen och igen…. Tror det blev 6 skott  i första rundan men tyvärr såg vi ingenting eftersom vi stod bakom en liten höjd. Jag tappade helt tron på att vi skulle få se något och ångrade bittert att jag inte gått med i drevet istället och alstrat lite värme. Sen bara står de där. Dyker upp från ingenstans. Det är fantastiskt hur tyst så stora djur kan röra sig i skogen. En ko som verkade stirra på oss, en kalv och sist en liten tjur. Jag stod absolut helt orörlig och tittade på hur pappa började sikta med geväret. Jag stålsatte mig för smällen eftersom jag inte vågade ta upp händerna och hålla för öronen. Kon vek av mot skogen igen och kalven var dessvärre för liten för att pappa kunde skulle få något bra skott på honom. Han skymdes av en liten höjd och gick för nära kon. Tjuren kunde han ha tagit om det inte varit tjurförbud eftersom vi skjutit fullt på kvoten av tjurar. Och sen var de borta…

Några minuter senare såg vi en skymt av dem innan det small på grannpasset och kalven gick i backen.

Summa sumarum så var det en rolig älgjakt då jag fick va med på lite av varje och ombyte förnöjer ju alltid. Resten av jaktlaget jagade onsdag och torsdag också och allt som allt fick de 16 älgar.

Vackert ute i älgskogen

Morfar och Saga

Nästa generations jägare

Dags att få hem älgen från skogen

Urtagning pågår. Många intresserade tittar på

Årets största krona: en 15 taggare

Thank you so much Sissy! It has arrived!

Idag fick jag efterlängtat paket! Beställde för ett par veckor sen en sele som jag har trånat efter i över ett år och idag kom den! Eftersom Beco Babycarrier som gör dessa selar inte tillåter sina återförsäljare att skicka till länder som har egna återförsäljare så fick selen först skickas till min vän Sissy och så fick hon skicka den vidare till mig. Jag hade förstås fastnat för ett mönster som bara ett par återförsäljare på ebay.com har. Sen att den blev ungefär 700 kr billigare än i Sverige är ju heller inte dumt

Nu återstår att se om jag trivs med denna varianten eftersom jag inte haft en sån förut. Den tidigare Beco 4th generation (min kosele) som jag hade är av en lite enklare variant där man får svinga barnet upp på ryggen när man ska bära där. Med en Beco Butterfly som denna modellen heter så finns det ett inlägg som barnet sitter i och som gör att även ovana bärare ska kunna få upp dem lätt på ryggen eftersom man bara sätter på sig den som en ryggsäck med barnet på plats i selen. Jag tyckte dock att det var lite meckigt eftersom jag är van att svinga Saga.

Till och med Alfons som inte åkt varken sele eller sjal på över 1½ år ville prova en stund, men tröttnade ganska snabbt

Tjusig va?