24 maj 2007 |

Hade folk sett oss idag hade de nog undrat men kanske också tänkt att tja det är ju Malo

Jag, Albin, Alfons i vagn och Idun och Inka har varit på promenad. Nu är de så pass vana vid oss och det är aldrig några problem att komma nära dem, så jag tänkte när vi skulle ut idag att vi testar och tar med oss getterna. Alfons var på väg att somna i vagnen så han skulle snart inte behöva så mycket uppmärksamhet så det kändes som ett bra läge. Först tog jag och satte på koppel på dem och bar ut dem ur hagen. De första tio meterna var allt annat än vi mänskliga intressanta. Vägen till en gets hjärta går nog genom magen och utanför hagen fanns ju så mycket gott att smaka på. Fram för allt torra kvistar med mossa och lav på verkar vara favoriten. I allafall så fick det bli mutor med lite kraftfoder och lätt dragande i kopplet för att få dem att följa oss den första biten, men när vi kom ner på åkern gick det bättre och de hoppade och skuttade efter Albin. Det gjorde ju att de trasslade in sig i kopplen hela tiden så jag sa till Albin att släppa kopplen och låta dem ligga på marken efter dem, så att vi hade en chans att få tag i dem OM de skulle få för sig något. Jag insåg dock ganska snabbt att de inte har mod att ge sig av någon stans och ser oss troligen som en del av deras flock, för de hade hela tiden koll på var vi var och gick inte längre än drygt fem meter framför eller efter oss. Den mesta tiden trippade de precis bredvid varandra i par framför vagnen så det var svårt att köra.

Jag hade sagt när vi fick dem att jag skulle komma över åkern till min farmor och visa upp dem eftersom hon går dåligt och knappt tar sig ur huset, så idag har getterna varit på besök inne hos min farmor och farfar. Farmor fick ge dem knäckebröd, klappa och prata med dem. Det var nog mycket uppskattat och kul. På vägen hem litade jag så pass mycket på dem att de fick gå helt lösa och det gick hur bra som helst. (Tänk om vår hund kunde va lika lydig…) Vi var till och med ut till grusvägen och hämtade posten innan de fick gå tillbaka till hagen igen. Undrar om de kommer ha träningsvärk imorgon som jag brukar få?

Igår var det vägning och mätning av Alfons. Han är inte tjock precis. 7880 gram och 72 cm. Han har till och med krympt 0,5 cm på längden sen sist mätning, men då hade vi en annan sköterska så det borde väl vara anledning till det. Mindre blir han iallafall inte och det märks ju på kläderna. Pigg och glad är han och sitter stadigt i stort sett utan olyckor nu. Att åla har han inte kommit riktigt underfund med än. Det går runt som en klockvisare på golvet och kanske lite bakåt ibland, men oftast ligger han där man lagt honom och helst vill han sitta så han kan greja med saker i händerna istället, känna och smaka på dem.

Alfons har fått börja att sova i spjälsängen också sen i söndags. Han har ju sovit i barnvagnen hittills och haft ett fårskinn som snutte, men på lördag morgon vaknade jag av att han grymtade extra mycket och då låg han på mage och kikade över kanten i barnvagnen. Han har ju vänt sig på golvet sen länge men i vagnen har han legat still, men nu vågade jag inte ha honom i barnvagnen längre eftersom han blivit så rörlig. Spjälsängen var inte helt populärt de två första nätterna, men jag har lagt fårskinnet under han så det blev ju inte så stor skillnad. Fast han somnar nästan alltid nere vid fotändan eftersom det blev så mycket utrymme att röra sig på. Nu är det dock inga problem och han somnar lika lätt som han alltid har gjort. Är han trött när man lägger honom så behöver man inte göra något annat än att lämna honom där. Vilken lyx har jag ju insett när jag pratar med andra mammor som har både det ena och andra för sig för att få bebisarna att sova. Albin var ju lite mer besvärlig att söva och oftast var jag tvungen att sova bredvid honom, vilket troligen är anledningen till att han fortfarande sover mest i vår säng. Nu störs varken jag eller Andreas speciellt mycket av det och Alfons sover ju i egen säng så då kan det va lite mysigt att ha en unge i sängen.