Monthly Archives: juni 2006

Skippade midsommar….

Det blev inget midsommarfirande för vår del förra helgen. På söndag morgon mådde jag inget bra och hade ont i magen. Albin och Andreas gick ut på stranden på förmiddagen och jag låg kvar inne i sängen och tyckte synd om mig själv…

Vi hade ingen lust att åka upp till Svensk föreningen så istället tyckte Andreas att vi skulle ta en biltur upp till Ku ring gai reservatet och kanske ta en promenad där. OK, tänkte jag, att ligga inne en hel dag är inte helt kul så sagt och gjort…

På vägen dit såg vi en skylt om en djurpark som vi blev nyfikna på och körde in för att kolla läget. Det visade sig vara ”Home of Skippy”. Tydligen är Skippy en känguru som var med i någon tv-show på 60-talet och var oerhört populär bland barn. Den riktiga Skippy skulle iallafall ha bott där. Nu var det dock en djurpark i uselt skick. De sa att de hade bytt ägare och höll på att bygga om i djurparken så vi fick gå in gratis om vi ville. Det första vi stötte på var en emu som kom gående på vägen där vi gick (alla djuren i parken strövade fritt) han verkade gå förbi oss först, men sen kom han emot oss och såg allt annat än vänlig ut. Jag och Albin gick undan bakom en bil som stod parkerade en bit bort, medan Andreas försökte få emun att gå iväg. Han var inte alls på humör verkade det som och följde bara efter Andreas tätt inpå honom. Precis bredvid var ett litet ”husskjul” med en veranda som Andreas till sist lurade upp emun på och kunde hoppa ner på andra sidan och gå därifrån. Vi insåg att detta nog inte var någon bra djurpark och åkte därifrån ganska snabbt…

Istället blev det en skogspromenad i Ku ring gai. Stigarna som man kan följa där är egentligen brandgator, så de är breda och ser mer ut som grusvägar än vad vi tänker på när man säger ordet stig. Vi följde en (som Andreas varit på innan vi kom ner) ett par kilometer och kom ut på ett högt berg med utsikt över en strand som man bara tar sig till med båt och där det låg några ”sommarstugor”. Där satt vi en stund och njöt av utsikten, åt de medhavda kexen och drickan. Sen var det en lika lång väg tillbaka och då hade Albin blivit trött så han ville minsann inte gå… det var bara för Andreas att bära honom på axlarna hela vägen tillbaka.

Måndag och tisdag var lugna för min och Albins del. Eller iallafall för mig… vi besökte ju lekplatserna här i Dee Why, så Albin håller ju igång.

Igår åkte jag och Albin ner till Manly med bussen. Mest för att få lite omväxling mot Dee Why. Där besökte vi tre olika lekplatser som ligger längs stranden och så var vi ner till hamnen där färjorna in till centrum går ifrån. Köpte lite jordgubbar och njöt i solen. En dryg timme (jag skojar inte) stod vi och tittade på en grävmaskin som flyttade trottoarstenar. De håller på och bygga om inne på gågatan i Manly, så det gick inte att komma förbi där utan att Albin ville stanna, så jag lät honom hållas. Han protesterade när vi skulle gå också, trots att det började bli kallt i skuggan och vi hade stått där i över en timme men jag fick lova lite mer lek i lekparken så gick han tillsist med på att gå därifrån.

Idag har vi också haft underbart väder. Vintern är inte så pjåkig här nere Varmt och skönt så länge man är i solen! Jag och Albin har varit ute fyra timmar och tillbringat tid i lekparken, plockat och kastat snäckor vid klipporna och suttit och lekt i sanden en lång stund med Albin bilar.

Förrsten så måste jag ju påpeka att Andreas fixat en hemsida också. Han är mer intresserad av att lägga upp bilder och kommer nog inte skriva mer än bildtexter på sin hemsida. Vissa bilder blir väl dubbletter som kommer ligga på båda hemsidorna, men ni får hålla utkik på båda sidorna för att vara fullt uppdaterade

Här är länken till Andreas bilder:

http://kilander.webb.se

Jag vill också tacka alla som lämnar avtryck i gästboken! Det är MYCKET uppskattat! Kram till er alla!!!

Albin på Dee Why beach

Albin vid inloppet till Dee Why lagoon

Här satt vi och njöt i söndags

Att sitta still trots att det är högt är inte Albins önskan….

Ni ser väl den lilla, lilla människan som är djupt koncentrerad på vad den stoooora grävskopan gör?

I Manly hade de en tunnelruchkana

Så här gott sover man när man lekt hela dagen… Albin är verkligen helt omöjlig att väcka när man vill. Han sover gärna minst tre timmar på dagen och man får bara protester om man försöker väcka honom tidigare.

Glad midsommar!

Hoppas ni alla haft en glad midsommar och att ni mår skapligt idag också! Här var det av förklarliga skäl väldigt lugnt. Svensk klubben i Sydney har midsommar firande med dans kring midsommarstången imorgon vid tolv, så dit har vi väl tänkt att åka en sväng för att träffa lite svenskar.

Annars har veckan varit väldigt lugn. I tisdags var jag och Albin ner till Svenska kyrkan och fikade med tre andra mammor och deras barn. Det är skönt att få prata lite svenska med någon mer än Andreas. Onsdag och torsdag regnade det i stort sett hela dagarna så jag och Albin gjorde inte speciellt mycket. Försökte hitta på saker här i lägenheten som att köra med tågbanan, pussla och läsa.

Fredag var vi ute i lekparken på förmiddagen. Albin inser lite av sina begränsningar med gips på armen så han klättrar inte i det allra värsta, men åka rutchkana och gunga går ju bra även med gips.

Idag har det däremot hänt saker precis utanför balkongen. Vi har ju en stor parkering och en gräsmatta emellan oss och lagunen och där har det varit ”World Environment Day Expo”. Alltså en massa företag och klubbar som visar upp sina produkter som alla ska vara bra för miljön. Det var väldigt mycket som inte var ett dugg intressant som tex information om olika vattensystem till hus eller hur man ska sortera soporna på rätt sätt. Det som vi gillade mest var ett stånd där de visade upp ”Flying foxes” och berättade hur viktiga de är för miljön här nere och en annan vildmarksmänniska som visade upp olika djur och berättade för barnen hur man ska vara försiktig med de vilda djuren. Man fick även känna på de flesta djuren så Albin har klappat ormar, en krokodil, tre olika sorters ödlor och en rovfågel. Han visade även upp en grön groda, en flygande räv och en opossum (pungråtta). För cirka 150 år sedan hade engelsmännen med sig rödrävar hit och de ställer nu till stora problem för Australiens smådjur.

Nu ikväll har vi varit och ätit pizzabuffe med efterrättsbuffe på Pizza Hut och är minst sagt mer än mätta…

Och så lite bilder på vilda djur…

Albin klappar en saltvattenkrokodil

Flygande räv eller så kan vi kalla dem jättestor fladdermus… Söta och väldigt häftiga är de iallafall

De ser inte så stora ut, men vingbredden kan bli upp emot en meter och de väger mellan 500-1000 gram som fullvuxna

Här hälsar vi på en ”Blue tounge” ödla. De är tydligen väldigt vanliga i trädgårdar i Sydney och inte det minsta farliga.

Den här ödlan ska man däremot inte leka med. Inte för att den är giftig utan snarare för att den blir stor och har väldigt vassa klor

Den här grodan var bara sååå söt!

En opossum – väldigt lik fladdermusen i ansiktet…

Nu plockas äntligen ormen fram som Albin väntat på…

Jag kommer inte ihåg vad det var för sorts orm, men giftig var den iallafall inte.

Det var inte bara djuren som var intressanta för Albin. Den jättestora lastbilen var också kul att titta på. Och det påpekades noga att farfar kör en likadan….

Vi har letat efter t-shirts som det står Dee Why på, men det verkar inte finnas, så de här ursnygga gratis reklamkepsarna med DY får väl duga så länge för att visa vart vi bor.

Ännu fler läkarbesök…

Det känns som det enda jag och Albin har gjort sen vi kommit ner är att sitta och vänta i något väntrum på någon klinik någonstans… idag var det återigen dax för ett läkarbesök för min del.

Andreas fick ett mail för ett par veckor sedan från kontoret som håller på med vårt visum och i det stod det att jag var tvungen att åka och göra en läkarkontroll som vi hade hoppats på att slippa. Andreas och Albin verkar komma undan iallafall och jag behöver inte göra hela hälsokontrollen eftersom jag inte kan röntgas, vilket gör att det ”bara” gick på 220 dollar, men jag är hemskt trött på läkare för tillfället. Så förmiddagen idag spenderade jag och Albin på ett väntrum…. (de hittade inget fel på mig) Sen åkte jag och Albin tåg ut till IKEA för att äta lite köttbullar och Albin fick leka en timme i ”Småland” igen. Jag var där och tjuvkikade några gånger, eftersom jag egentligen inte skulle ha något på IKEA, och hela tiden satt Albin vid den lilla tågbanan och lekte med tågen, så jag bestämde mig för att inhandla ett set med tåg och tågbana… Albin har nu suttit i drygt en timme och lekt med tåget här hemma. Tut tut, låter det och så åker olika personer som moster Linda, faster ”Lula” eller mormor på de olika vagnarna…

Igår vaknade vi så tidigt av oss själva att vi bestämde oss för en lite längre biltripp. Andreas hade fått tips om att ville man se delfiner och valar så skulle man åka upp till Nelson Bay som ligger cirka 20 mil norr om Sydney. Vi gjorde lite matsäck och gav oss iväg… Det är väldigt skönt att komma utanför Sydney och få se lite av ”riktiga” Australien…. stora vidder med mindre bondgårdar på, dalar och höjder med mycket eukalyptusskogar och vackra stränder längs med kusten. Vi var framme vid tolvtiden och gick in på en turistinformation det första vi gjorde för att ta reda på vart man hade störst chans att få se delfiner. Enligt tanten där, så var enda chansen att åka med någon båttur ut i viken… hon hade bott där i 17 år och BARA sett delfiner 7 gånger från land. Jaja, tänkte vi, eftersom vi åkt så långt och vårt mpl var att få se delfiner så får vi väl ta en båttur då… vi bokade in oss med en båt som gick klockan halv två och själva turen skulle vara ungefär 1½ timme. Vi åkte och parkerade bilen och gick sen till hamnen för att äta våra smörgåsar.

På båten var det vi och 40 asiater… De verkar vara ett folkslag som alltid reser i grupper på fler än tio personer. Båten åkte rakt över viken och redan efter 15 minuter fick vi se de första delfinerna på långt avstånd. Efter en stund kom några upp till fören på båten och det blev ett väldigt ”åhh:ande” nerifrån (vi stod på tredje våningen först, men insåg för att få se dem på nära håll fick vi gå ner) Sen kom det runt 15-20 delfiner och kretsade kring båten. Det var inte lätt att få med dem på bild, men det var väldigt kul att se dem på riktigt. Albin var dock inte så imponerad… han tröttnade efter en stund och ville inte stå still och titta. Delfinerna höll sig inte intill båten så där jättelänge, så sista tre kvarten av båtresan var det mest bara kallt eftersom solen hade gått i moln och Andreas blev sjösjuk och mådde illa eftersom det gungade ganska rejält på båten. När vi sen kom in mot hamnen igen fick vi se två delfiner precis inne bland båtarna, så det där om att man inte ser dem så ofta var nog bara prat för att hon på turistbyrån ville sälja resa… eller så hade vi bara tur, inte vet jag… När vi kom i land började vi åka hemåt nästan direkt, Albin var trött och grinig så han somnade ganska fort i bilen.

På lördagen tog vi en tur till ”Paddys market” en bit utanför centrum, som vi förstått skulle vara en stor marknad med alltmöjligt från frukt och grönt till kläder och sovenirer. Det finns även ett ”Paddys” inne i centrum och dit var jag och Albin på torsdagen. Det var precis som en vanlig marknad med många stånd med samma sort grejer och mycket sovenirer, men det var ganska roligt att gå där. Det ”Paddys” som låg utanför centrum var dock inte lika intressant för ”turister”… en jättestor fruktmarknad var vad det var och med några second-hand stånd där emellan, så det blev bara en kort tur, men vi fick med oss en tio kilos säck potatis, apelsiner och annanas hem.

Och så lite blandande bilder….

Jag och Albin på Dee Why beach

Oredigerad bild tagen av Albin! (Ok, det var många med bara blå himmel eller grönt gräs, men med digitalkamera kan även små barn ta bra bilder…)

Surfare finns det gott om på Dee Why

-Ojsh, stooor våg!!! är Albin kommentar

En helt vanlig brunråtta sprang och letade snäckor vid stranden. Jag var ju bara tvungen att fota den

Albin och Andreas vid vår postlåda. Fast det är ju förstås palmbladen som Andreas ville bli fotad vid

Vår älskade lilla tuffing!!!

Albin springer till pappa i Nelson Bay

Albin och Andreas fotade framför en….palm, såklart :-)

Vi äter matsäck vid hamnen i Nelson Bay

Ja, detta är en delfin…. så mycket bättre bilder än så blev det inte…

Albin- trött och frusen

Måsar finns det gott om även här nere

Albin och jag på båten

Vad funderar han på tro?

Albin åker tåg ut till IKEA

Albin leker med tågbanan från IKEA

Stackars Albin

Igår morse när jag vaknade trodde jag att dagen skulle bli lugn och ungefär som alla andra… lite lek i lekparken, en promenad på stranden och lite cykling.

Jag och Albin var inne till halv elva tiden och skulle sen gå till lekparken och Albin ville ha cykeln med sig. Det fick han ju även fast jag börjar tycka det är lite svårt att hänga med honom, eftersom jag har ont av foglossning och inte orkar röra mig så fort. Vi var först en stund i lekparken men sen ville Albin därifrån och cykla istället (jag har sagt att han inte få ha cykeln inne i själva lekparken eftersom han lätt kan köra på någon där) så vi tog en tur bortåt på cykelbanan. Vi hann ungefär halva sträckan av det vi brukar köra när plötsligt Albin välter framför mig. Han är cirka 10 meter före mig, så jag springer lite sakta fram för att trösta honom och förväntar mig som mest lite skrubbsår på händerna. När jag tar bort cykeln som han fastnat lite under och lyfter upp honom får jag se att armen inte ser ut som den ska. -Hjälp, tänker jag och inser att han måste ha brutit underarmen… jag kan ju inte mer än erkänna att jag fick lite smått panik först… vad ska jag göra nu? Ringa ambulans eller vad? Jag ringer iallafall Andreas, och nu efteråt säger han att när han fick höra att Albin ”bara” hade brutit armen så blev han lättad, jag lätt nog lite skärrad på telefonen… Han sa att han kommer direkt hem från jobbet och jag börjar gå hemmåt och bära på Albin. Cykeln får stå kvar och Albin blir orolig över att vi lämnar den… jag säger att vi ska hämta den senare. Han skriker men är inte hysterisk och jag gissar på att kroppen tar hand om det onda ganska bra själv. Det tar nog en tio minuter hem och jag går in och får av Albin den långärmade tröjan och funderar på om man ska lägga något kallt på armen eller inte. Jag blir arg på mig själv för att jag inte vet hur jag ska handla i en krissituation. Nappen som vi slutat med för några dagar sedan åker fram igen, jag tänker att det tröstar nog lite. Jag letar fram våra pass och papperen från försäkringskassan så att det inte ska bli något krångel. Det tar ungefär 25 minuter innan Andreas kommer och då testar han och ringa till ”000″ som är larmnummret här, eftersom vi inte vet vilket sjukhus vi ska åka till. Han får däremot som svar att till 000 ringer man minsann inte om det inte är en akut… jamen, om man inte vet och vill ha hjälp och vet att det finns ett larmnummer… då borde ju de kunna hjälpa oss, men icke, inget svar på närmsta sjukhus. (ska tilläggas är ju att det finns massor av små kliniker överallt och säkert flera stycken bara i Dee Why, men vi gissar på att de inte kan åtgärda en bruten hand)

Vi bestämmer oss iallafall för att åka till Mona Vale sjukhuset som ligger en bit norrut från Dee Why. Det tar ungefär 20 minuter med bilen dit och Albin får sitta i mitt knä i framsätet. Han är helt lugn nu och beklagar sig ingenting. Väl på sjukhuset letar vi upp akuten och går in. Ganska snabbt kommer en sköterska som tar hand om oss, väger Albin lite snabbt och ger oss en hög med papper (de måste älska alla sorts papper här nere) och sen får vi komma in till ett barnrum med målningar på väggarna och tv/video att titta på. En yngre man kommer in som presenterar sig som läkare. Nu blir Albin rädd och vill absolut inte visa upp armen, men läkaren säger att han kan ju se på avstånd att den verkar bruten så det ska röntgas först och sen får de se vad som ska göras, men antagligen blir det operation…Det finns ingen anledning att han tittar närmare förrän Albin är lugnare.

Sen blir det en ganska lång väntan och Albin är lite halvorolig. Vi säger att de ska ta kort på hans arm och sedan laga den, men Albin påstår att han inte vågar. När det äntglien blir dax för röntgen går det faktiskt väldigt bra. Jag fick ju inte följa med in eftersom jag är gravid, men Albin hade varit jätteduktig och sköterskan som gjorde det var bra på att få honom lugn trots att inte Albin förstod vad hon sa. När han kommer ut har han fått ett blått klistermärke som det står ”I´m a good boy” på, på tröjan och visar stolt upp den för mig.

Sen blir det väntan igen, innan ännu en läkare dyker upp och undrar om vi fått se röntgenbilderna. Den första läkaren kommer också in och visar oss bilderna. Det visar sig att Albin brutit det ena benet i underarmen och det andra benet är böjt och de säger att det väntar på ortopedens utlåtan, men att det nog inte behöver öppnas för att rättas till utan bara han blir sövd så kan de lägga rätt benen och gipsa. En stund senare kommer de och säger att Albin kommer få komma till operation senare på kvällen runt fyra-fem, detta eftersom han ätit lite vid tiotiden på morgonen och de måste gå minst sex timmar innan han kan sövas. Undertiden lägger man ett tillfälligt gips på armen för att det inte ska röra sig och ömma. När detta är klart är klockan kvart över två och vi undrar om vi kan få åka iväg och äta. Vi har som plan att Albin som nästan redan somnat på väntrummet, kommer somna i bilen och vi själva kan ta en drive-in medan han sover. Efter lite tvekan går de med på att vi åker iväg om vi lovar att vara tillbaka senast halv fyra. Visst säger vioch ger oss iväg. Vi åker hem så att Andreas kan få byta arbetskläderna och sen blir det ett snabbt mål på McDonalds (Albin sover som väntat).

När vi kommer tillbaka till akuten och väntat en stund så kommer en sköterska som inte alls smidig till sättet. Hon är högljud och snabb i rörelserna, vilket skrämmer Albin. Trots att hon bara tar kroppstemperaturen i armhålan och frågar en massa frågor så börjar Albin gråta. Sen får vi ta av Albin alla kläderna, får på honom en blöja och en vit liten rock. Sen är det dax att åka iväg till operation, de tar med hela sängen som står i rummet och vill att Albin ska ligga på den, vilket Albin inte tycker är alls roligt. Han gråter efter mamma och pappa och vi måste hålla honom i handen hela tiden genom alla korridorer. När vi väl är framme vid operationsavdelningen kommer en hel drös med människor in och börjar ställa exakt samma frågor som vi redan svarat på minst fem-sex gånger under dagen. Vi får skriva på några papper (igen) och Albin stortjuter hela tiden så man knappt hör något. Han är rädd, trött och vet inte vad alla människor omkring honom säger. Sen går alla ut och vi får vänta en bra stund till. Albin kollar in några NallePuh leksaker och lugnar ner sig. Vid halv fem kommer de äntligen tillbaka och säger att de ska köra iväg honom. Vi får inte följa med in och de kör iväg med en stortjutande Albin som tror att mamma och pappa lämnar honom… Vi visas till ett väntrum och blir beordrade att sitta still där tills de ringer och Albin ska vara på uppvak.

Ett småkyligt rum med endast två soffor, en tv och en bibel är vad vi får sitta i…. de kunde ju åtminstone haft några tidningar att läsa som på alla andra avdelningar. På väggarna sitter en hel del lappar med vad man ska och inte ska göra. Jag läser och får se att det står att man bara får komma in en anhörig på uppvak… Andreas säger direkt att det går han minsann inte med på. Efter en halvtimme kommer en sköterska och säger att det nog är bäst att vi kommer in på uppvak eftersom han börjar vakna och bara gråter. Sköterskan är väldigt trevlig och go av sig och menar på att det inte hjälper mycket att de står och försöker trösta honom när han ändå inte förstår vad hon säger. När vi kommer in ligger Albin i sängen och gråter hejdlöst, han har svårt att lugna sig när vi kommer, men sköterskorna säger att vi kan få ta upp honom i knät och jag sätter mig med honom i en stol och då blir det snart mycket bättre…. nappen och lite hår att rulla fingrarna i så blir han nöjd Han börjar prata om att han inte vill åka hem utan till pizzerian och att han är törstig. Han får lite vatten och efter en liten stund så blir vi iväg sända till barnavdelninge på sjukhuset. När jag ska lägga Albin i sängen igen för att rulla iväg blir han hysteriskt igen och tror väl att vi ska lämna honom ännu en gång, så jag får sitta och åka säng jag också.

På barnavdelningen rullas det fram en liten tv och Byggare Bob sätts på, han får mer vatten och när han återigen klagar på att han är hungrig så får han två rostade bröd med marmelad som han slukar. Två skivor på en gång har jag aldrig sett honom äta förrut. Efter en dryg timme börjar han bli rastlös och vill gå ur sängen. Han hittar leksakshörnan och verkar må prima, men är irriterad på gipset som är ivägen när han ska leka. Vid sjutiden får vi tillslut tillåtelse att åka hem. Det blir ännu ett besök på McDonalds för Albins skull och sen åker vi hem och lägger oss.

Under natten sover Albin lite oroligt. Han ligger bredvid mig och rullar och får inte med sig armen med gipset när han byter ställning. Han är aldrig riktigt vaken, men jag gissar på att han har lite ont. Jag är uppe och ger honom alvedon en gång, men det blir ingen skillnad, så jag fick inte mycket sömn i natt.

Nu idag har Albin varit precis som vanligt… han försöker klättra, leker och håller på. Vi får höra att han inte kan den och den saken, som öppna korken på pennorna eller sätta på sig skorna, men annars verkar inte gipset bekymra honom det minsta. Han skulle gärna försöka cykla om han fick också. För en stund sedan blev han rejält arg på mig när jag sa till honom att gå ner från cykeln som står här i rummet. Han är gipsad från överarmen till handen och ska iallafall första veckan bära gipset i en mittella för att lyfta upp armen så att blodcirkulation kan fungera i handen som just nu är lite svullen. Meningen är väl att han ska ha gipset i sex veckor och om två veckor ska vi tillbaka och röntga och se att allt läker som det ska.

Jag sa till Andreas det att nu får vi väl vara glada att vi inte är i Sverige, för då hade han ju missat hela badsäsongen, här nere är det ju ”vinter” och att hålla oss från havsbad blir inga problem.

Ja, det var gårdagen det, som inte riktigt blev som jag trott.

Albin med gipset när vi kommit hem från sjukhuset

Den lilla söta handen är numera instängd i gips

De är tillbaka!

Yes! Vi lyckades få tillbaka alla Thailand-bilder! Ibland ska vi ha tur med våra foton också. Efter att det försvunnit bilder två gånger (runt midsommar -03 och Cypern-bilder -05) så tror man ju att vi har lärt oss, men icke… den här gången gick det bra iallafall.

Jag har även lagt in det korta inlägget som jag skrev i tisdags (finns längre ner)

Idag har det varit en riktigt grå dag med regn igen, så vi har mest åkt runt i bilen och kollat runt. Vi åkte blandannat förbi flygplatsen så mina två flygplanstokiga ”män” i familjen fick kolla in flygplan en stund.

Ungefär två centimeter stor var den här lilla krabban

Far och son har ett stort intresse gemensamt… FLYGPLAN!

Dumma datorer

Passagen som hemsidan ligger på har krånglat och vår hårddisk har ”ätit” upp i stort sett alla våra foton (vi har det mesta på cd hemma i Sverige, men inte Thailand-bilderna), så just nu har Andreas laddat ner något program som kanske kan få tillbaka fotona (men det kommer ta x antal dagar) vilket också gör att jag inte kommer åt det jag skrev häromdagen och försökte ladda upp…. Det var egentligen inget superintressant…. regn och Albins magsjuka som han hade i början av veckan. Jag lägger väl in inlägget när jag kommer åt sakerna på hårddisken…

Onsdag var det faktiskt ganska fint väder och jag och Albin var ute och cyklade och i lekparken som vanligt.

Igår var vi först en sväng till lekparken, sen gick vi in och åt och sen åkte vi upp till Chatswood med bussen för att hämta mitt visa-kort på banken där. Under eftermiddagen fram till Andreas slutade gick vi i shoppingcentret och tittade i affärer. En leksaksaffär kan underhålla en treåring ganska länge även om man inte planerar att köpa något När Andreas slutat och han varit hem och duschat så åkte vi återigen till shoppingcentret som ligger inte långt från där vi bor. Det mörknar redan vid fem och det är inte så mycket att göra när Andreas slutar, men på torsdagar så har de öppet fram till nio på shoppingcenter så då kan man åtminstone fönstershoppa istället för att sitta inne i lägenheten.

Idag har jag och Albin varit iväg på en teater med ”New Mac Donald Farm” i Harbord som inte ligger långt från Dee Why. MacDonald Farm är en populär serie på tvn här nere som riktar sig till små barn. Jag hade inte sett något program men hittade en annons i en tidning och tyckte det såg ut som något roligt för oss att göra. Jag vet inte om MacDonald serien går på någon kanal även i Sverige, men jag har inte sett den iallafall. Det verkade vara lite som Byggare Bob och han är ju en av Albins idoler.

Det har regnat idag också, så vi blev lite blöta när vi gick från bussen till stället som teaterns skulle visas men det gjorde inte så mycket. Det var extremt mycket barn där med föräldrar, men det var gott om plats att sitta på golvet i salen där teatern hölls. Själva teatern handlade om en reporter som åkt ut till MacDonalds farm där Max och Milly, som är huvudpersonerna bor tillsammans med en häst, gris och får (på tvshowen finns det fler djur) för att se hur man lever på en gård och så sjöng och dansades det. Albin förstod ju inte så mycket av det som sas, men jag såg på honom att han tyckte det var roligt. Först ville han inte gå upp och dansa som de andra barnen gjorde utan satt och klängde i knät på mig, men de sista 15 minutrarna gick även han fram till scenen och stod och tittade. Det slutade däremot med att han började klättra på scenen och jag fick gå fram och säga till honom, vilket gjorde honom jättearg en stund. (det var fler barn som klättrade, men deras föräldrar var inte fram och sa till, trots att det sas klart och tydligt innan showen började att föräldrarna skulle hålla sina barn bakom en svart linje på golvet framför scenen)

Nu sover iallafall en trött Albin i soffan och han sa att han tyckte det var roligt att se på ”Max & Milly”.

Fåglar är inte ett dugg rädda här nere… den här papegojan kunde jag ha kameran bara några decimeter framför utan att den flög iväg

Max och grisen

Albin kollar in MacDonalds farm

Milly & Max och reportern som dansade och sjöng med barnen