Daily Archives: 29 maj 2006

29 maj 2006

By Malo | 29 maj 2006 - 19:31 | Australien Leave a comment

Fortsättning

Inlägget här nedanför hann jag aldrig skriva klart av någon anledning. Jag tror att Andreas kom hem och att vi åkte iväg för att äta lite, men i allafall så lägger jag ut det som det är och får fortsätta skriva om den låååånga veckan här…

Att den var så lång berodde ju på att vi väntade på att få flytta in här och nu sitter vi äntligen här i den trevliga lägenheten med en underbart skinande sol ute på balkongen. Jag och Albin planerar att gå ner till stranden en sväng och leta stenar, pinnar eller vad det nu kan finnas och sen gå en stund till den fina lekparken som finns en bit bort. Det är verkligen jätte skönt att ha lite större utrymme att röra sig på och slippa krocka med Albin eller Andreas så fort man försöker röra sig. Andreas gissar på att lägenheten är på cirka 70kvm så den är ganska stor för att bara vara två rum.

Ja vart var jag nu med berättandet av veckan? På tisdag kväll började jag och Andreas fundera ordentligt på det här med ”föda-barn” biten här nere. Vi satt och läste på internet och kollade vad som gällde med medicare och vad vi förstod då så skulle vi inte täckas av medicare eftersom Sverige bara har avtal med Australien om akutsjukvården. Vi började kolla om det fanns någon privat sjukförsäkring att teckna men de var oerhört dyra och som vi förstod så skulle vi ändå inte kunna teckna någon nu eftersom jag redan är gravid. Vi blev ganska deppade där på kvällen och såg ingen utväg om det inte skulle lösa sig mer än att åka hem så natten till onsdag sov vi inte så mycket.

Direkt på onsdag morgon tog Andreas upp ämnet med sin kollega Glenn. Han började genast att ringa på försäkringar men det var som vi trott att vi inte fick ta någon och även om Glenn nästan övertalade ett försäkringsbolag att ändå försäkra oss, så gick det alltså inte.

Jag och Albin gick upp till Andreas på jobbet och vi åkte iväg till medicare kontoret inne i Chatswood för att prata ordentligt med dem där och reda ut hur det egentligen låg till. Vi hade betydligt gladare miner när vi kom ut därifrån. Enligt dem så ska vi kunna gå på allt utom något som är privat på medicare kortet när vi väl fått det långtidsvisum som Andreas företag håller på och söker åt oss. Vi fick dem tillochmed att ringa en extra gång till huvudkontoret för att kolla upp att det inte gjorde något att jag redan var gravid när jag anlände till landet och det skulle tydligen inte spela någon roll. Sverige är en av fyra länder som har special avtal med Australien och alltså täcks i stort sett helt av medicare. Detta vet tydligen inte Sveriges försäkringskassa om för de sa att det inte skulle täcka graviditeten, men vi får väl hoppas att Australien vet bäst. Jag är dock inte helt lugn förrän vi fått medicare korete och vi har fått tillbaka de pengar som jag nu lagt ut…

Vå började nämligen kontakta sjukhuset som vi vill att förlossningen ska bli på direkt och dit ska vi den 1 juni på ”inskrivning”. De skickade mig till en läkare i Chatswood för att ta blodprov, urinprov och göra ultraljud innan vi kom dit, så där var vi på torsdagen. Det var tydligen drop-in princip som gällde hos läkaren så jag och Albin fick sitta och vänta i två timmar innan vi ens fick komma in till läkaren. Gissa om det var svårt att hålla Albin på en nivå då han inte rev hela stället? Jag hade betalat 60 dollar för att komma in till läkaren och trodde att det skulle räcka där, men tji fick jag så klart. Blodprovet som hon skickade mig att göra gick på 280 dollar och sen bokade hon in mig på ultraljud på fredagen som skulle kosta 210 dollar. Dessa pengar får vi ligga ute med tills vi får medicare kortet och sen ska jag tillbaka dit imorgon igen och på torsdag är det ju alltså inskrivning på stora sjukhuset som heter Royal North Shore hospital som skulle kosta 95 dollar. Jag lyckades ju även missa att ultraljudet bokades på ett privat sjukhus så de pengarna får vi väl inte tillbaka alls antar jag.

På fredag var det alltså ultraljud som vi sett fram emot. Även där fick vi sitta och vänta i drygt 40 minuter och min urinblåsa höll på att spricka kändes det som… Ultraljudet fgick bra och allt satt väl på rätt ställe om vi förstod det hela rätt De gjorde även ett 3D ultraljud en liten stund i slutet. Detta finns ju inte på många ställen i Sverige än, men det såg mest bara konstigt ut och nästan lite hemskt för kvaliten var ju inte allt för bra. Dessutom så envisades ”liftaren” med att ha händerna framför ansiktet nästan hela tiden, så man såg inte så mycket. Vi köpte med oss en DVD med ultraljudet på, så nu kan jag sitta och fantisera och titta på den hur mycket jag vill.

Albin har, sen vi började prata om att mamma har en bebis i magen, också fått för sig att han har en lillebror i magen. Så fort vi säger något om bebisen så påpekar han: ”Albin åsså lillebror magen”. När vi var inne hos läkaren och jag hade sagt att vi skulle kolla bebisen i mammas mage, så började Albin skrika om hans lillebror medan jag försökte förstå och prata med läkaren. Hon undrade vad han var så upprörd för och jag förklarade vad han trodde. Hon log lite, men förstod nog inte helt vad jag menade. På ultraljudet gick det bättre. Då tänkte nog inte Albin på sin egen lillebror, men mot slutet av de cirka 40 minutrarna vi var inne så blev han lite rastlös och ville inte sitta och titta på den konstiga svartvita skärmen som inte visade något roligt…

Fredag eftermiddag efter Andreas hade slutat var det ju meningen att vi skulle få hämta nycklarna till lägenheten. Fastighetsförmedlaren hade sagt till Andreas att han var kvar tills halv sex men absolut inte längre. Trafiken i Sydney är väl i stort sett som Stockholm antar jag så vi var inte nere i Dee Why förrän fem minuter över halv sex och var helt säkra på att vi inte skulle få några nycklar. Som tur var så var fastighetsförmedlaren kvar och verkade mycket trevligare än vad han gjort på telefon så kontraktet blev underskrivet och vi fick nycklarna. Vi åkte direkt till lägenheten och där visade det sig att ägaren, en tjej i 30 års åldern, fortfarande var kvar och städade det sista. Vi gick in och pratade en stund med henne och sen kom hennes pojkvän också. Det visade sig att hon egentligen inte hade någonstans att göra av alla grejer i lägenheten och vi hade ju sagt till fastighetsförmedlaren att tala om för henne att vi sparade gärna allt hon ville ha kvar, men detta hade hon inte hört. Det var väldigt synd för då kunde vi fått låna hennes soffa som hon nu gett bort till vänner. Men hon lovade att ringa oss på lördagen och säga vad hon kunde komma tillbaka med, bland annat en tv och en mikro. Vi var ju jätteglada eftersom vi just nu har en minitv från 70-talet och ingen mikro alls, men tyvärr har hon inte hört av sig under helgen…. kanske ångrade hon sig?

Vi körde hit kylskåpet som vi fått låna av PO (Andreas chef) på fredag kväll. Det är lite som i Norge här att man får flytta runt på sina egna vitvaror. Spis finns dock i alla lägenheter men inte kyl och frys. Sen var klockan så mycket att vi bestämde oss för att åka till den andra lägenheten och sova istället för at börja flytta sängarna som vi hoppats hinna med redan på fredag.

På lördag morgon hade vi blivit lovade frukost hos PO och hans fru Hanna klockan nio, så vi åkte dit och lånade även företagets lilla lastbil. Vi hämtade sängarna, packade våra saker i bilarna och städade ur lägenheten innan vi åkte tillbaka till PO och lastade på de möbler vi fått låna av dem. En tvåsits soffa och fotölj i brunt och beige från 60-70-talet. Hemskt fula tycker både jag och Andreas men bättre än ingenting, ett soffbord i trä med glasskiva på som jag ska sätta in en massa kort på nära och kära under och ett stort brunt skrivbort till datorn. Sen åkte Andreas och lämnade tillbaka nycklarna till lägenheten och sen kunde vi köra ner alla sakerna till nya lägenheten. Albin somnade i bilen så vi kunde i lugn och ro bära in allt. Sen var det bara att njuta! När vi körde tillbaka lastbilen blev vi inbjudna på middag hos PO och Hanna igen och det tackade vi inte nej till.

Jag sov så skönt när vi väl kom i säng senare på kvällen! Helt tyst och inget trafikbuller! Vi vaknade dock ganska tidigt på söndagsmorgonen av duvor som kuttrade men hellre det än bilar.

Igår började vi med att ta en promenad på stranden. Sen åkte vi buss ner till Manly och färja därifrån över till centrum av Sydney. Vi hade bestämt oss för att åka upp i Sydney Tower eftersom det var fint väder och bra utsikt. Där spenderade vi hela eftermiddagen innan vi åkte hem igen. Tornet är över 200 meter högt och högsta punkten i Sydney. Översta våningen är utkiksplats, våningen under där är cafe och sen är det två våningar med resturanger som snurrar runt. Dessa stängde vid tre vilket vi inte hade uppmärksammat för vi hade gärna suttit en stund och ätit god mat där ”Mors dag” till ära, men det fick bli cafet istället.

Ja det var lite från veckan som gått, nu hoppas jag på en vacker vecka med mycket sol så vi kan njuta av havet och det underbara läget vi har här.

Lite blandade bilder:

Pyttesmå ödlor finns det gott om längs med murar och jag och Albin gick och tittade på massor en dag när vi vait till Andreas och hälsat på

Dessa små karuseller finns precis överallt så det är inte lätt att komma förbi dem i shoppingcentrumen utan en lite provtur för Albins del

Vi kollar in stranden i Dee Why på söndagsmorgonen

Albin hittar intressanta pinnar vart han än är…

Här är lagunen som ligger till vänster om vårt hus (havet till höger). Det är fortfarande havet men ser mer ut som en sjö

Korridoren i huset. Vår lägenhet ligger längst in i hörnet där det lyser en lampa. Huset har varit ett hotell förr så antagligen var det reception eller något liknande här eftersom det är så stor outnyttjad plats i mitten.