Helg tripp
I helgen tog vi och flydde från Sydney storstadsliv och åkte västerut över Blue Mountains.
Uppe i bergen vid staden Katoomba finns en turistattaktion som kallas för ”Three sisters”. Det är tre stora klippblock som är uppradade. Sägnen säger att det var tre vackra systrar från en stam som hade förälskat sig i tre bröder från en annan stam. Dessvärre tilläts de inte att gifta sig och bröderna försökte därför kidnappa systrarna och mellan stammarna utbröt ett krig. För att skydda systrarna förvandlade en häxdoktor systrarna till stenblock. Meningen var ju att han skulle ”trolla” tillbaka dem efter krigets slut, men tyvärr dog häxdoktorn och därför står ”The three sisters” där än idag.
Andreas hade redan besökt Katoomba och systrarna, men vi åkte dit så att i skulle få se dem också. Det är cirka 10 mil från Sydney i mycket vackert landskap med vindlande vägar och vackra dalar. Det är ju höst här nu, vilket känns väldigt bakvänt eftersom vi kommer direkt hemifrån vintern, så det regnade och var riktigt otrevligt väder på vägen upp i bergen. Medan vi gick runt vid ”three sisters” så var det iallafall uppehåll men det blåste ordentligt så högt upp.
Jag och Albin, med ”Three sisters” i bakrunden
Det var vindlande trappor ner till ”three sisters”. På nervägen fick Albin åka på axlarna men upp gick han själv som tur var…
Jag och Albin sitter på en avsats på en av systrarna. Det blåste riktigt kallt där uppe i bergen
Andreas hade tittat ut en stad på kartan dit han tänkt att vi skulle åka. Orange hette det och låg cirka 30 mil inåt i landet. Vi hade tänkt ta in på motell där, men när vi kom dit insåg vi att det inte fanns så mycket att göra där och att det dessutom var dyrare med motell där än vad vi sett att det var på vägen dit, så vi bestämde oss för att åka tillbaka mot Sydney igen och eftersom det började mörkna så hoppades vi på att få se några vilda kängrur. Några såna fick vi inte se och Andreas kände sig dålig så vi tog in på ett motell mitt ute i ingenstans som var billigt. Det kändes fräschare och nyare än vår lägenhet och det var nästan helt tyst! Andreas åkte på magsjukan under natten och var riktigt dålig. Vi har ingen vidare tur med helgerna här nere…
Jag vågade mig faktiskt på att köra vänstertrafik när vi åkte på lite mindre trafikerade vägar. Det var JÄTTE läskigt till en början men man vande sig faktiskt förvånatsvärt snabbt. Det svåra är att tänka på hur man ligger på vägen, alltså att man har mer bil på vänstersidan om sig istället för höger. Att köra på vänster sida av vägen var inte så svårt eftersom det bara är att ligga i samma fil hela tiden, men man får tänka lite extra i korsningarna. Det underlättade ju en hel del att vår bil är en automat så man slipper ha växla med fel hand. Vindrutetorkarna åker ju på lite då och då istället för blinkers, men det är ju inte så farligt 
När vi åkte hem på söndag så körde jag faktiskt hela vägen även genom Sydneys centrum… Jag är riktigt stolt! Fast jag kommer inte ge mig ut utan att Andreas är med än på ett tag. Det är bra att ha en kartläsare med sig och jag har ingen koll på gatorna här.
På söndag morgon var ju Andreas dålig så jag och Albin åt frukost och gick sen ut för att se oss om lite. Motellet var ju som sagt mitt i ingenstans med bara några små gårdar utanför. Vi gick längs med en lite mindre väg och Albin roade sig med att leta pinnar. Han skulle tydligen ha en speciell och när han hittat den gick han och slog på alla grässtrån som stack upp i diket och sa att det var spindlar. Vi försöker ju säga till honom att han ska akta sig för spindlar och nu ser han spindlar precis överallt. När vi kommit en bit bort gick vi förbi några åkrar som lutade ner mot en skog och där fick jag se: en flock med kängrur! Jag slet tag i Albin och lyfte upp honom och sa -Titta där är det kängrur! Albin såg först inget eftersom de var så långt bort men när de hoppade iväg och det kryllade av dem såg även han att det var kängrur. Jag skulle gissa på att det var cirka 15-20 stycken av den lite mindre sorten som är grå och som vi matade på djurparken. Kul att få se vilda kängrur var det iallafall, trots att avståndet var så långt att man knappt såg något. Så tack Andreas för att du var dålig för annars hade vi aldrig gått ut på någon promenad där på morgonen
Det var säkert flera hundra meter till kängrurna, men nu har vi sett vilda!
Albin med sin pinne på promenaden
Det är så här jag tänker mig Australien om man inte tänker på den röda öknen. Stora brända åkrar med lite träd här och där och några kor.
Vid tiotiden var dax att checka ut från motellet och Andreas fick motvilligt gå från rummet. Vi åkte till närmaste ”chemist” (apotek) och fick magsjuke tabletter och sen kunde han faktiskt hänga med på dagens bravader. Vi svängde in på en väg som det stod att det var turiststråk och hamnade på ännu en fin utkiksplats över maffiga vyer med jättebranta dalar. Albin och jag hade lite höjdskräck tillsammans och Albin sa hela tiden att vi inte fick ramla ner.
Jag och Andreas
Bilderna blir så klart inte lika maffiga som det är i verkligheten…
Sen åkte vi förbi ännu en turistattraktion vid ”the three sisters”. De hade en linbana som gick över ett jättestup till systrarna där vi varit dagen före och en annan linbana som gick ner i dalen och ett gammalt tåg som visade sig vara världens brantaste räls rakt ner igenom ett bergsschakt och ner till dalen. Det hade tydligen gjorts kol nere i dalen i forna tider. Vi besämde oss för att ta tåget ner och linbanan upp igen. Albin var överlycklig och ville väldigt gärna åka tåg! Alla fordon är populära just nu. Det var verkligen jättebrant och i stort sett 90 grader rakt ner med tåget. Jag tyckte det var läskigt eftersom det inte var mycket till säkerhets saker omkring en och det kändes typ som en brant bergochdalbana fast det inte gick riktigt så fort. Vi kom iallafall ner (Albin ville åka mer) och väl nere så kunde man välja olika långa stigar som var uppbyggda en liten bit upp i luften av trä och gå runt i regnskogen. Mysigt var det, men för Andreas var det nog inte så roligt som inte mådde helt bra för vi valde förstås den längsta stigen utan att riktigt förstå hur långt det var. Det tog säkert en timme att gå runt hela vägen och sen åkte vi upp med linbanan igen. Albin var fashinerade och tyckte inte att vi skulle åka därifrån… Men han somnade ganska fort i bilen på vägen tillbaka till Sydney. Vi var tillbaka i Sydney vid fyratiden och under kvällen tog vi det lugnt vilket Albin tyckte va ganska tråkigt.
Kakaduor finns det gott om även nere i Sydney och de syns tydligt när de helt kritvita kommer flygande. Vid tåget fick de mat så där kunde man få se dem på lite närmare håll än vanligt
Albin var långt före oss på stigarna i regnskogen tills Andreas råkade säga att det kanske fanns lejon där… Då ville inte Albin springa själv och skulle hålla handen hela tiden.
Det var inte mycket man såg ut genom träden…
Linbanan vi åkte upp med
Något som Albin uppskattade desto mer var fredagens aktivitet. Jag sökte på internet efter barnaktiviteter och hittade att det skulle finnas ett ”barnland” på ”Australian musemum” och även dinosarier. Det var inte allför dyrt inträde så jag bestämde att vi skulle åka dit. Vi tog bussen ner till centrum och gick förbi ”Hyde park” där vi stannade en stund och tittade på fontänen och Albin jagade Ibis som vanligt… Hur ska man få honom att förstå att man inte rusar efter varenda fågel man ser? Han tycker det är jättekul men han har ingen koll på åt vilket håll han rusar eller hur långt bort han försvinner…
Sen gick vi till museet och tittade först på döda insekter. Spindlarna var såklart intressantast och trots att de inte rörde sig så var det spännande. Tyvärr var avdelningen med dinosarier avstängd på grund ombyggnad så det fick vi inte se, men leklandet för barn var jätteroligt! Det var fyra-fem stycken barn där med föräldrar och Albin rusade runt och tittade på alla saker. Det var inte så stort men mycket att hitta på… en litet hus uppe i luften med en liten fotölj i barnstorlek och dockhörna, många olika plastdjur att titta på, en trädstam som gick att gå in och titta på några insekter i, en lång tunnel att krypa i, utklädningskläder, en ”luftballong” att leka i, en fiskdamm och en annan hörna för att pyssla, rita och utforska kottar, menknotor från olika djur mm. Albin tyckte det var roligast att fiska fiskarna som var av papp med en metallring i näsan som man fiskade upp med en magnet längst ut på ett litet fiskspö. Dammen var en liten madrass där man skärt ut ett hål som vatten. Vi spenderade närmare fyra timmar på museet med en lite paus för mat. Jag har ju hur mycket tid som helst att spendera så Albin får ta den tid han vill när vi gör grejer. Kommer han bli bortskämd tro?
Albin framför fontänen i Hyde park
Den omtalade Ibisen eller ”Bibis” som Albin säger
Sydney tower ska vi upp i någon dag
Jag fick napp! säger Albin
Albin kollar in insekter i trädstammen
Oj! Tornet välter…
Torsdag var vi inte ute mer än en sväng till affären och handlade. Vi tvättade kläder vilket tar lite tid när man ska passa både tvättmaskin och torktumlare och vi diskade och plockade lite här i lägenheten. Vissa dagar måste man ju ta vara på vardagsakerna också…