Daily Archives: 10 maj 2006

Mycket långt om Dålig start

Äntligen kommer det många väntat på… lite reserapport och bilder här nere från landet ”down under”. Anledningen att det tagit sådan tid kommer jag till om en liten stund, men vi börjar väl från början?

Onsdagen den 3 maj på kvällen efter att jag jobbat klart åkte jag, Albin och mamma ner till Göteborg för att sova över hos min lillasyster Suzanne. Vi skulle vara cirka halv sex på flygplatsen på torsdag morgon och då hade vi behövt åka mitt i natten hemifrån för att komma ner i tid. Det var dessutom kul att få träffa syrran igen innan vi åkte och säga hej då!

Vi var i god tid på flygplatsen och checkade in vårt bagage. Jag hade haft stora problem att få vikten att stämma så att jag inte skulle få betala för någon övervikt, men hade nog inte behövt oroa mig så mycket. Eftersom vi skulle ha med sulkyn till Albin så gick ju den bort i vikt och då hade jag cirka 12 kg kvar att packa på i hans bagage och det hade jag gjort, men de vägde ju aldrig hur tung sulkyn var eftersom den checkades in på ”odd-sized” bagage så där hade jag lätt kunnat få med några extra kilon utan att någon hade märkt något.

Halv åtta skulle flyget gå så vid kvart i sju tiden var det dax att säga hej då till mamma/mormor med många tårar och gå igenom säkerhetskontrollen. Albin tycker det är jätte roligt med flygplan så han var helt uppe i varv när vi skulle gå på planet och tyckte det var spännande att få sitta vid fönstret och titta ut. Vår första anhalt var ju Wien och resan dit tog inte mer än två timmar men Albin höll på att somna innan vi landade igen och var jätte trött när vi kom ner till Wien. Jag trodde han ville äte något när vi kom dit så vi gick till ett cafe och beställde muffins men det blev jag som fick äta allt. Albin ville helst springa fram och tillbaka i fönstret och titta på flygplanen och vara så långt bort från mig som möjligt så jag hade ingen ro att sitta still. Dessutom hade jag ju två stycken handbagage + Albins lilla ryggsäck att hålla ordning på och inte lämna utan uppsyn. Jag säger bara att en sele hade nog inte varit helt fel trots allt….

Albin, numera van flygare

När vi sen gick ombord på stora planet och hade 10+ timmar framför oss till Kuala Lumpur somnade Albin innan vi ens hade börjat röra på oss… Vi hade gott om plats på planet eftersom det bara var halvfullt så vi fick tre säten vid fönstret för oss själva. Jag orkade inte somna då eftersom de kom med maten nästan direkt vi lyft så det blev långa timmar. Albin sov cirka tre timmar och sen var det full fart som gällde. Att sitta still i stolen var mycket svårt och att sitta där hela tiden kunde jag ju gärna inte kräva. De nya leksakerna som jag packat in i papper till paket var bara roliga för stunden. Mot slutet av etappen började han bli trött också och blev lite smågrinig. Han somnade den sista halvtimmen innan vi landade i Kuala Lumpur där vi gick av i kappt en timme för att de skulle städa planet och byta personal. Det enda vi fick göra var att gå runt och igenom en tull och säkerhetscheck ännu en gång. Albin kunde inte sitta still och vänta så det blev att vanka fram och tillbaka med väskorna i väntsalen.

Sista etappen på 8 timmar ner till Sydney gick dock ganska fort. Albin sov precis hela tiden och jag sov i omgångar om än inte speciellt bra. Även nu var det nästan inget folk på planet så vi hade gott om plats.

När vi närmade oss landning så fick vi papper som skulle fyllas i för tullen med ja och nej frågor och om vi hade saker att deklarera i tullen. Eftersom inga matprodukter får tas in i Australien utan att deklareras så var det bara att snällt kryssa i ”yes” eftersom jag hade vällingpulver med till Albin. Jag kryssade även i ”yes” på frågan om jag varit i kontakt med några ”farm animals” de senaste 30 dagarna men ångrade sen där jag satt och väntade på landningen att jag gjort det. Jag tänkte att nu blir det säkert en massa extra krångel och tjafs i tullen och de kunde ju faktiskt inte veta om jag varit det eller inte, men gjort var gjort och jag hade inte tid att fylla i någon ny.

Albin var iallafall pigg och fräsch när jag väckte honom med frasen ”Nu är vi hos pappa i Australien” fick han extra energi. Eftersom det var så få på planet så var det ingen lång kö i passkontrollen så det gick lätt att komma igenom utan några konstiga frågor om visum eller vad vi skulle göra här nere. (vi är ju här på ett turistvisum just nu så det är inga problem) Väskorna kom också snabbt och det var bara att lasta på allt på en vagn med Albin på topp uppe på väskorna. Sen var det bara att gå mot den RÖDA sidan där ”things to declare” skylten står. Jag har innan haft någon sorts konstig rädsla för den röda sidan med skräck tankar från diverse hollywood filmer där man blir intagen och förhörd i något mörkt rum om man råkat fått med sig fel saker. Fråga mig inte vart jag fått detta från…

Det enda jag gjorde var att visa upp vällingen som jag först inte ens kom på vad det kallas på engelska. ”Formulan” blev skaka lite och sen frågade tjejen mig om detta med djuren. Jag sa att vi hade hästar hemma och hon undrade om vi hade några skor som använts hos dem eller andra saker från hästarna med oss och det hade vi ju inte så då var det bara att gå… Lätt som en plätt!

Eftersom vårt flyg faktiskt var en halvtimme tidigare än beräknat (vi landade 14.30 lokal tid) så var jag inte säker på om Andreas skulle var där eller inte. Men det var han ju såklart…. Det roliga var att han stod och väntade på att vi skulle komma ut från den gröna sidan där han kommit ut så vi kunde smyga på oss honom bakifrån och överraska honom. Albin kände inte igen honom bakifrån när jag sa att där står pappa, men så fort han vände sig om så sa han glatt Pappa och gav honom en kram. Åhh vad skönt att se honom igen!

Andreas har ju köpt en bil här nere. En Mitsubishi Magna som han hämtade oss i. En bilbarnstol, dock modell äldre, var också fixad från en arbetskamrat. Här nere får inte barn sitta fram så Albins plats är i mitten bak. Dock framåtvänd just nu eftersom stolen inte går att ha åt andra hållet. Jag har kollat lite på nya stolar för jag vill helst att han åker baklänges ett tag till men för stunden fungerar den bra.

Vi åkte raka vägen ”hem” till vår lilla lägenhet som inte är mer än ett rum och badrum. Det är meningen att vi ska leta lägenhet nu när jag också kommit ner och kan bestämma ihop. Jag och Albin tog en välbehövlig dusch och fick bort resdamm och ett juiceglas som Albin hällde ut över oss på planet. Sen tog vi bussen ner till Circular Quey, fick oss mat på Mc Donalds och bara strosade runt vid operahuset.

Andreas och Albin käkar glass

När vi sen kom hem kände jag mig lite illamående men trodde det mest berodde på kombinationen lång resa, dåliga mattider och lite graviditets illamående på topp… Men tji fick jag….

Lördag morgon kunde jag inte få i mig någonting utan spydde upp allting. Jag fick snällt ligga hemma i sängen i det mycket tråkiga och inte tysta (oerhört trafikbuller) lägenheten, medan Andreas tog med sig Albin och åkte och hälsade på chefen en sväng, sen åkte de till beachen och lekter och byggde sandslott hela dagen.

Albin på beachen

Kolla flygplan!

Söndagen kände jag mig till en början bättre och bestämde mig för att följa med ut på en tur. Att ligga hemma i sängen när man inte sett mer än Operahuset var inget jag ville precis. Vi åkte ut till någon nationalpark och kollade på utsikten och sen åkte vi till ”Koala Sanctury Park” som var ett litet zoo med mest koalor och kängrur av olika arter. Det roliga var att de hade tama kängrur av den mindre sorten som man fick gå in till och klappa. De var alldeles sammetslena och efter att Albin fått se att några barn matade kängrurna så fick vi snällt gå och köpa en liten påse med något som liknade de ringformade frukostflingorna. Albin smakade på dem och troligen så var det precis frukostflingor det var. Sen var det bara att mata dem för fullt. Superroligt tyckte både Albin och jag förstås Koalor fick man också klappa vid vissa tidpunkter då de inte låg och sov.

Kängru som solar och Albin

Andreas och kängru

Hur söta som helst!!!

Mycket råddjurslika…

Jag och Albin matar kängrurna för fullt

De var så försiktiga så när de tog maten ur handen

Dax att flytta hemifrån? Det börjar se lite trångt ut…

Så mycket roligare än så här blir inte koalorna

Koalan Balhoo ser måttligt road ut av uppmärksamheten

Sen var vi ner till Dee Why som ligger vid kusten, där vi tänkt skaffa lägenhet och åt på resturang. Jag fick inte i mig speciellt mycket men några tuggor blev det nog. Det fanns en stor lekpark där med jättemånga barn så Albin fick leka av sig lite och åka rutchkana.

Albin vågade åka rutchkana efter en stund

Jag var fakstiskt skaplig under dagen men mådde hemskt illa under natten till måndagen igen så på måndag åkte Andreas och Albin ut själva igen. (Andreas hade jobbat över för att få ledigt en extra dag) De var och åkte båt och Albin var alldeles salig. Han träffade även på en efterhängsen Ibis (stor fågel) som ville ha hans mat när de åt, så den pratade han på när han kom hem. -Albin sa, gå bort bibis! Bort bibis! När de kom tillbaka från båtturen skulle jag följa med till shoppingcentret och bland annat handla mat men det slutade mindre bra. Fick springa ut från en av affärerna med en påse för munnen… hemskt pinsamt!

Charmtrollet ska ut på båttur med pappa

Den trackande Ibisen och Albin

Andreas och Albin vid Circular Quay

En nöjd Albin på båttur med nöjesparken ”Luna park” i bakgrunden

-Mamma! Jag åker båt!

Tisdag var det dax för Andreas att gå tillbaka till jobbet. Jag kände mig bättre men hemskt svag när jag vaknade så förmiddagen kom vi inte ur lägenheten…. Stackars Albin fick sitta och titta på Pippi Långstrump vid datorn medan mamman halvsov i sängen. Han led väl inte så mycket men mitt samvete gjorde… På eftermiddagen gick vi ner till en liten park där det fanns två rutchkanor och några gungor. Albin lekte en timme och sen lovade jag honom glass om vi gick hem igen. Dessvärre hade jag inga pengar och hittade ingen uttagsautomat på vägen så vi fick skippa det. Hemskt jobbigt var det att gå hem igen, det var inte långt men lite uppförsbacke och jag hade ungefär noll krafter kände jag. Fick sätta mig var tjugonde meter den sista biten för att inte tuppa av kändes det som. Tack och lov så var Albin också villig till en tupplur när vi kom hem så vi sov ett par timmar.

Tja… det var de första dagarna här nere. Jag gissar på att om det finns någon som läst precis allt så får det nog räcka ändå för nu… Jag hoppas på att återkomma med fler intryck oftare framöver när jag inte mår illa längre!

Ha det gött alla mina nära och kära där hemma!!!! Jag saknar er redan!