Monthly Archives: maj 2006

Lek

Idag var det meningen att hon som äger lägenheten vi bor i skulle skicka sin pappa för att fixa vår dusch. Vi upptäckte nämligen första gången vi duschade att lutningen i badrummet inte riktigt var som det skulle och att det kröp ut vatten under glasdörrarna till duschkabinen och vidare ut på golvet och sen ut på heltäckningsmattan i sovrummet. Vi insåg ganska snabbt att så kan man ju inte ha det, det skulle ju sluta med mögel. Andreas ringde till ägaren och hon sa att ja men visst, det hade suttit en list där, men den var så ful så hon hade tagit bort den och eftersom det bara rann ut vatten när hennes pojkvän duschade så tyckte hon inte att den behövdes… Men hon skulle såklart fixa det åt oss, så idag klockan tio skulle de komma. Jag och Albin satt inne i lägenheten till klockan var tjugo i tolv och väntade. Då äntligen kom de, hennes pappa och mamma, men de hann inte mer än in i badrummet innan de insåg att de glömt något och att de var tvugna att komma tillbaka vid fyra tiden igen. Jaja, sa jag. Då hade vi iallafall en stund på oss att komma ut ur lägenheten.

Jag och Albin gick ut och jag hade för mig att jag sett på någon karta att det skulle vara en lekpark bara en liten bit bakom vårt hus längs vid lagunen som är där. Vi har varit på en lekpark tidigare som ligger vid bortre ändan av stranden och Albin ville först inte alls gå åt det hållet jag föreslog, men bara vi kom runt vårt hus på gräsmattan fick han se att det visst var en lekpark och blev överlycklig. Så där spenderade vi ett par timmar.

Den här lekparken var lite större än den andra och hade uppspännt tak över lekställningarna. Bra om det börjar regna tänkte jag först, men när jag sen tänkte efter så är det väl snarare så att det är bra när det är väldigt varmt på sommaren att barnen kan leka i skuggan.

Jag träffade faktiskt en svensk mamma där också. Jag fick se att det var en ryggsäck med Pippi Långstrump på som satt på en bänk. Den måste nästan tillhöra en svensk tänkte jag och sen hörde jag att hon ropade på sin son som hette Axel och det var med ett mycket svenskt uttal. Albin sprang mycket lämpligt och trillade framför henne och när jag kom och hjälpte honom pratade ju jag på svenska vilket hon hörde och hälsade. Hon hade bott här ett tag (sen 92) och hennes son Axel var också tre år i år och så hade hon en fem månaders Charlie. Hon var där med sin vän som spanjor och hennes två söner som var i ungefär samma ålder. Det är verkligen många från utlandet här nere. Här är man inte konstig om man råkar vara invandrare och pratar ett annat språk. Svenskan hette Viktoria och jag fick hennes telefonnummer. Antagligen stöter jag på dem på lekplatsen igen eftersom det verkar vara ett populärt ställe dig många går flera gånger i veckan. Det var iallafall kul att prata med henne.

Igår var det meningen att jag skulle ha åkt ner till Svenska kyrkan igen, men jag skulle vara hos läkaren först vilket tog sin tid. Jag var där vid halv tio och kom inte in förrän vid elva tiden. Då tyckte jag det var för sent att åka ner till centrum eftersom det faktiskt tar runt 35 minuter plus att Svenska kyrkan ligger nästan en halv timmes väg från busshållsplatsen jag går av på, så det får bli ett besök där nästa vecka istället. Albin somnade i bussen hem och sov sen i stort sett tills Andreas kom hem. Vi gick en promenad längs med stranden på kvällen och samlade snäckor och stenar. Några riktigt stora snäckor som knytnäven ungefär hittade vi.

Sist lite lekbilder från idag:

Albin busar på lekparken

Oj, jag slog mig, men det gör ingenting för det är så roligt här…

Rött märke i pannan, men lika mycket fart för det…

Klätterapan är inte rädd för något

Spindelmannen hade lite svårt för att klättra i sitt nät

Rutchkana är superkul!

Fortsättning

Inlägget här nedanför hann jag aldrig skriva klart av någon anledning. Jag tror att Andreas kom hem och att vi åkte iväg för att äta lite, men i allafall så lägger jag ut det som det är och får fortsätta skriva om den låååånga veckan här…

Att den var så lång berodde ju på att vi väntade på att få flytta in här och nu sitter vi äntligen här i den trevliga lägenheten med en underbart skinande sol ute på balkongen. Jag och Albin planerar att gå ner till stranden en sväng och leta stenar, pinnar eller vad det nu kan finnas och sen gå en stund till den fina lekparken som finns en bit bort. Det är verkligen jätte skönt att ha lite större utrymme att röra sig på och slippa krocka med Albin eller Andreas så fort man försöker röra sig. Andreas gissar på att lägenheten är på cirka 70kvm så den är ganska stor för att bara vara två rum.

Ja vart var jag nu med berättandet av veckan? På tisdag kväll började jag och Andreas fundera ordentligt på det här med ”föda-barn” biten här nere. Vi satt och läste på internet och kollade vad som gällde med medicare och vad vi förstod då så skulle vi inte täckas av medicare eftersom Sverige bara har avtal med Australien om akutsjukvården. Vi började kolla om det fanns någon privat sjukförsäkring att teckna men de var oerhört dyra och som vi förstod så skulle vi ändå inte kunna teckna någon nu eftersom jag redan är gravid. Vi blev ganska deppade där på kvällen och såg ingen utväg om det inte skulle lösa sig mer än att åka hem så natten till onsdag sov vi inte så mycket.

Direkt på onsdag morgon tog Andreas upp ämnet med sin kollega Glenn. Han började genast att ringa på försäkringar men det var som vi trott att vi inte fick ta någon och även om Glenn nästan övertalade ett försäkringsbolag att ändå försäkra oss, så gick det alltså inte.

Jag och Albin gick upp till Andreas på jobbet och vi åkte iväg till medicare kontoret inne i Chatswood för att prata ordentligt med dem där och reda ut hur det egentligen låg till. Vi hade betydligt gladare miner när vi kom ut därifrån. Enligt dem så ska vi kunna gå på allt utom något som är privat på medicare kortet när vi väl fått det långtidsvisum som Andreas företag håller på och söker åt oss. Vi fick dem tillochmed att ringa en extra gång till huvudkontoret för att kolla upp att det inte gjorde något att jag redan var gravid när jag anlände till landet och det skulle tydligen inte spela någon roll. Sverige är en av fyra länder som har special avtal med Australien och alltså täcks i stort sett helt av medicare. Detta vet tydligen inte Sveriges försäkringskassa om för de sa att det inte skulle täcka graviditeten, men vi får väl hoppas att Australien vet bäst. Jag är dock inte helt lugn förrän vi fått medicare korete och vi har fått tillbaka de pengar som jag nu lagt ut…

Vå började nämligen kontakta sjukhuset som vi vill att förlossningen ska bli på direkt och dit ska vi den 1 juni på ”inskrivning”. De skickade mig till en läkare i Chatswood för att ta blodprov, urinprov och göra ultraljud innan vi kom dit, så där var vi på torsdagen. Det var tydligen drop-in princip som gällde hos läkaren så jag och Albin fick sitta och vänta i två timmar innan vi ens fick komma in till läkaren. Gissa om det var svårt att hålla Albin på en nivå då han inte rev hela stället? Jag hade betalat 60 dollar för att komma in till läkaren och trodde att det skulle räcka där, men tji fick jag så klart. Blodprovet som hon skickade mig att göra gick på 280 dollar och sen bokade hon in mig på ultraljud på fredagen som skulle kosta 210 dollar. Dessa pengar får vi ligga ute med tills vi får medicare kortet och sen ska jag tillbaka dit imorgon igen och på torsdag är det ju alltså inskrivning på stora sjukhuset som heter Royal North Shore hospital som skulle kosta 95 dollar. Jag lyckades ju även missa att ultraljudet bokades på ett privat sjukhus så de pengarna får vi väl inte tillbaka alls antar jag.

På fredag var det alltså ultraljud som vi sett fram emot. Även där fick vi sitta och vänta i drygt 40 minuter och min urinblåsa höll på att spricka kändes det som… Ultraljudet fgick bra och allt satt väl på rätt ställe om vi förstod det hela rätt De gjorde även ett 3D ultraljud en liten stund i slutet. Detta finns ju inte på många ställen i Sverige än, men det såg mest bara konstigt ut och nästan lite hemskt för kvaliten var ju inte allt för bra. Dessutom så envisades ”liftaren” med att ha händerna framför ansiktet nästan hela tiden, så man såg inte så mycket. Vi köpte med oss en DVD med ultraljudet på, så nu kan jag sitta och fantisera och titta på den hur mycket jag vill.

Albin har, sen vi började prata om att mamma har en bebis i magen, också fått för sig att han har en lillebror i magen. Så fort vi säger något om bebisen så påpekar han: ”Albin åsså lillebror magen”. När vi var inne hos läkaren och jag hade sagt att vi skulle kolla bebisen i mammas mage, så började Albin skrika om hans lillebror medan jag försökte förstå och prata med läkaren. Hon undrade vad han var så upprörd för och jag förklarade vad han trodde. Hon log lite, men förstod nog inte helt vad jag menade. På ultraljudet gick det bättre. Då tänkte nog inte Albin på sin egen lillebror, men mot slutet av de cirka 40 minutrarna vi var inne så blev han lite rastlös och ville inte sitta och titta på den konstiga svartvita skärmen som inte visade något roligt…

Fredag eftermiddag efter Andreas hade slutat var det ju meningen att vi skulle få hämta nycklarna till lägenheten. Fastighetsförmedlaren hade sagt till Andreas att han var kvar tills halv sex men absolut inte längre. Trafiken i Sydney är väl i stort sett som Stockholm antar jag så vi var inte nere i Dee Why förrän fem minuter över halv sex och var helt säkra på att vi inte skulle få några nycklar. Som tur var så var fastighetsförmedlaren kvar och verkade mycket trevligare än vad han gjort på telefon så kontraktet blev underskrivet och vi fick nycklarna. Vi åkte direkt till lägenheten och där visade det sig att ägaren, en tjej i 30 års åldern, fortfarande var kvar och städade det sista. Vi gick in och pratade en stund med henne och sen kom hennes pojkvän också. Det visade sig att hon egentligen inte hade någonstans att göra av alla grejer i lägenheten och vi hade ju sagt till fastighetsförmedlaren att tala om för henne att vi sparade gärna allt hon ville ha kvar, men detta hade hon inte hört. Det var väldigt synd för då kunde vi fått låna hennes soffa som hon nu gett bort till vänner. Men hon lovade att ringa oss på lördagen och säga vad hon kunde komma tillbaka med, bland annat en tv och en mikro. Vi var ju jätteglada eftersom vi just nu har en minitv från 70-talet och ingen mikro alls, men tyvärr har hon inte hört av sig under helgen…. kanske ångrade hon sig?

Vi körde hit kylskåpet som vi fått låna av PO (Andreas chef) på fredag kväll. Det är lite som i Norge här att man får flytta runt på sina egna vitvaror. Spis finns dock i alla lägenheter men inte kyl och frys. Sen var klockan så mycket att vi bestämde oss för att åka till den andra lägenheten och sova istället för at börja flytta sängarna som vi hoppats hinna med redan på fredag.

På lördag morgon hade vi blivit lovade frukost hos PO och hans fru Hanna klockan nio, så vi åkte dit och lånade även företagets lilla lastbil. Vi hämtade sängarna, packade våra saker i bilarna och städade ur lägenheten innan vi åkte tillbaka till PO och lastade på de möbler vi fått låna av dem. En tvåsits soffa och fotölj i brunt och beige från 60-70-talet. Hemskt fula tycker både jag och Andreas men bättre än ingenting, ett soffbord i trä med glasskiva på som jag ska sätta in en massa kort på nära och kära under och ett stort brunt skrivbort till datorn. Sen åkte Andreas och lämnade tillbaka nycklarna till lägenheten och sen kunde vi köra ner alla sakerna till nya lägenheten. Albin somnade i bilen så vi kunde i lugn och ro bära in allt. Sen var det bara att njuta! När vi körde tillbaka lastbilen blev vi inbjudna på middag hos PO och Hanna igen och det tackade vi inte nej till.

Jag sov så skönt när vi väl kom i säng senare på kvällen! Helt tyst och inget trafikbuller! Vi vaknade dock ganska tidigt på söndagsmorgonen av duvor som kuttrade men hellre det än bilar.

Igår började vi med att ta en promenad på stranden. Sen åkte vi buss ner till Manly och färja därifrån över till centrum av Sydney. Vi hade bestämt oss för att åka upp i Sydney Tower eftersom det var fint väder och bra utsikt. Där spenderade vi hela eftermiddagen innan vi åkte hem igen. Tornet är över 200 meter högt och högsta punkten i Sydney. Översta våningen är utkiksplats, våningen under där är cafe och sen är det två våningar med resturanger som snurrar runt. Dessa stängde vid tre vilket vi inte hade uppmärksammat för vi hade gärna suttit en stund och ätit god mat där ”Mors dag” till ära, men det fick bli cafet istället.

Ja det var lite från veckan som gått, nu hoppas jag på en vacker vecka med mycket sol så vi kan njuta av havet och det underbara läget vi har här.

Lite blandade bilder:

Pyttesmå ödlor finns det gott om längs med murar och jag och Albin gick och tittade på massor en dag när vi vait till Andreas och hälsat på

Dessa små karuseller finns precis överallt så det är inte lätt att komma förbi dem i shoppingcentrumen utan en lite provtur för Albins del

Vi kollar in stranden i Dee Why på söndagsmorgonen

Albin hittar intressanta pinnar vart han än är…

Här är lagunen som ligger till vänster om vårt hus (havet till höger). Det är fortfarande havet men ser mer ut som en sjö

Korridoren i huset. Vår lägenhet ligger längst in i hörnet där det lyser en lampa. Huset har varit ett hotell förr så antagligen var det reception eller något liknande här eftersom det är så stor outnyttjad plats i mitten.

Framsidan av huset. Surfrider kallas byggnaden.

Albin lyssnar på båten som tutar och undrar vad det är….

På väg in med båten mot centrum. Pilen visar Sydney Tower som vi ska högst upp i och kolla in utsikten…

Albin och Andreas på båten

Sydneys mest berömda byggnad: Operahuset

Aborginer som spelar Diderjedo vid Circular Quey

Albin kollar in den otroliga utsikten från tornet. Det han var mest intresserad av var tågen som syntes uppifrån

Sydney från ovan

Albin i tornet…

Lååång vecka

Det har varit en lååång vecka. Jag har gått och väntat på att det ska bli helg så vi kan flytta från den här lägenheten. Nu är det äntligen fredag och förhoppningsvis får vi nycklarna redan idag, men det är inte säkert.

I tisdags var jag ner till Svenska kyrkan i Sydney. Det är ju en mötesplats för svenskar mer än en kyrka och jag hade fått lite kontakt med en tjej över internet som bor här nere som brukade vara där på tidagar och tyckte att vi skulle komma dit. Jag trodde att jag visste precis vart jag skulle, när jag tittade på kartan så såg det inte alls svårt ut att ta sig dit eftersom jag varit i området förrut, men det var en liten, liten gränd som man skulle in på och den missade jag totalt…. fick gå lite extra innan jag insåg att jag var tvungen att vända.

Mellan klockan elva och tolv brukar de ha ”babycafe” och sjunga lite med barnen där och sen fram till klockan tre är det öppet för alla svenskar. Just den här dagen var det riktigt kallt och blåsigt och de trodde det var anledningen till att inte så många kom. Det var tre svenska mammor plus prästen Katja. Barnen var tyvärr inte mer än året eller yngre så Albin hade inte så mycket utbyte av dem, men han tyckte det var roligt med någon som förstod honom när han pratade med dem och dessutom så var det ju massor av nya leksaker som var populära. Jag stannade tills halv tre tiden och vi fick korv med bröd att äta… Albin var lycklig… mamma olycklig men jag åt eftersom jag var hungrig.

Det var kul att träffa lite svenskor och vi får väl försöka ta oss dit på tisdagar för att få lite social kontakt. Jag fick även nummret till en Svensk mammagrupp som ska finnas här på norra sidan om Sydney där vi bor. De skulle tydligen ha lite äldre barn också, så jag får väl kontakta dem och se var de håller till och när.

Senaste nytt kl. 19.45

Senaste nytt från Sydney:

Hagel och regn med åska

Det haglar utanför rummet…

Det ser riktigt illa ut…

Helg tripp

I helgen tog vi och flydde från Sydney storstadsliv och åkte västerut över Blue Mountains.

Uppe i bergen vid staden Katoomba finns en turistattaktion som kallas för ”Three sisters”. Det är tre stora klippblock som är uppradade. Sägnen säger att det var tre vackra systrar från en stam som hade förälskat sig i tre bröder från en annan stam. Dessvärre tilläts de inte att gifta sig och bröderna försökte därför kidnappa systrarna och mellan stammarna utbröt ett krig. För att skydda systrarna förvandlade en häxdoktor systrarna till stenblock. Meningen var ju att han skulle ”trolla” tillbaka dem efter krigets slut, men tyvärr dog häxdoktorn och därför står ”The three sisters” där än idag.

Andreas hade redan besökt Katoomba och systrarna, men vi åkte dit så att i skulle få se dem också. Det är cirka 10 mil från Sydney i mycket vackert landskap med vindlande vägar och vackra dalar. Det är ju höst här nu, vilket känns väldigt bakvänt eftersom vi kommer direkt hemifrån vintern, så det regnade och var riktigt otrevligt väder på vägen upp i bergen. Medan vi gick runt vid ”three sisters” så var det iallafall uppehåll men det blåste ordentligt så högt upp.

Jag och Albin, med ”Three sisters” i bakrunden

Det var vindlande trappor ner till ”three sisters”. På nervägen fick Albin åka på axlarna men upp gick han själv som tur var…

Jag och Albin sitter på en avsats på en av systrarna. Det blåste riktigt kallt där uppe i bergen

Andreas hade tittat ut en stad på kartan dit han tänkt att vi skulle åka. Orange hette det och låg cirka 30 mil inåt i landet. Vi hade tänkt ta in på motell där, men när vi kom dit insåg vi att det inte fanns så mycket att göra där och att det dessutom var dyrare med motell där än vad vi sett att det var på vägen dit, så vi bestämde oss för att åka tillbaka mot Sydney igen och eftersom det började mörkna så hoppades vi på att få se några vilda kängrur. Några såna fick vi inte se och Andreas kände sig dålig så vi tog in på ett motell mitt ute i ingenstans som var billigt. Det kändes fräschare och nyare än vår lägenhet och det var nästan helt tyst! Andreas åkte på magsjukan under natten och var riktigt dålig. Vi har ingen vidare tur med helgerna här nere…

Jag vågade mig faktiskt på att köra vänstertrafik när vi åkte på lite mindre trafikerade vägar. Det var JÄTTE läskigt till en början men man vande sig faktiskt förvånatsvärt snabbt. Det svåra är att tänka på hur man ligger på vägen, alltså att man har mer bil på vänstersidan om sig istället för höger. Att köra på vänster sida av vägen var inte så svårt eftersom det bara är att ligga i samma fil hela tiden, men man får tänka lite extra i korsningarna. Det underlättade ju en hel del att vår bil är en automat så man slipper ha växla med fel hand. Vindrutetorkarna åker ju på lite då och då istället för blinkers, men det är ju inte så farligt När vi åkte hem på söndag så körde jag faktiskt hela vägen även genom Sydneys centrum… Jag är riktigt stolt! Fast jag kommer inte ge mig ut utan att Andreas är med än på ett tag. Det är bra att ha en kartläsare med sig och jag har ingen koll på gatorna här.

På söndag morgon var ju Andreas dålig så jag och Albin åt frukost och gick sen ut för att se oss om lite. Motellet var ju som sagt mitt i ingenstans med bara några små gårdar utanför. Vi gick längs med en lite mindre väg och Albin roade sig med att leta pinnar. Han skulle tydligen ha en speciell och när han hittat den gick han och slog på alla grässtrån som stack upp i diket och sa att det var spindlar. Vi försöker ju säga till honom att han ska akta sig för spindlar och nu ser han spindlar precis överallt. När vi kommit en bit bort gick vi förbi några åkrar som lutade ner mot en skog och där fick jag se: en flock med kängrur! Jag slet tag i Albin och lyfte upp honom och sa -Titta där är det kängrur! Albin såg först inget eftersom de var så långt bort men när de hoppade iväg och det kryllade av dem såg även han att det var kängrur. Jag skulle gissa på att det var cirka 15-20 stycken av den lite mindre sorten som är grå och som vi matade på djurparken. Kul att få se vilda kängrur var det iallafall, trots att avståndet var så långt att man knappt såg något. Så tack Andreas för att du var dålig för annars hade vi aldrig gått ut på någon promenad där på morgonen

Det var säkert flera hundra meter till kängrurna, men nu har vi sett vilda!

Albin med sin pinne på promenaden

Det är så här jag tänker mig Australien om man inte tänker på den röda öknen. Stora brända åkrar med lite träd här och där och några kor.

Vid tiotiden var dax att checka ut från motellet och Andreas fick motvilligt gå från rummet. Vi åkte till närmaste ”chemist” (apotek) och fick magsjuke tabletter och sen kunde han faktiskt hänga med på dagens bravader. Vi svängde in på en väg som det stod att det var turiststråk och hamnade på ännu en fin utkiksplats över maffiga vyer med jättebranta dalar. Albin och jag hade lite höjdskräck tillsammans och Albin sa hela tiden att vi inte fick ramla ner.

Jag och Andreas

Bilderna blir så klart inte lika maffiga som det är i verkligheten…

Sen åkte vi förbi ännu en turistattraktion vid ”the three sisters”. De hade en linbana som gick över ett jättestup till systrarna där vi varit dagen före och en annan linbana som gick ner i dalen och ett gammalt tåg som visade sig vara världens brantaste räls rakt ner igenom ett bergsschakt och ner till dalen. Det hade tydligen gjorts kol nere i dalen i forna tider. Vi besämde oss för att ta tåget ner och linbanan upp igen. Albin var överlycklig och ville väldigt gärna åka tåg! Alla fordon är populära just nu. Det var verkligen jättebrant och i stort sett 90 grader rakt ner med tåget. Jag tyckte det var läskigt eftersom det inte var mycket till säkerhets saker omkring en och det kändes typ som en brant bergochdalbana fast det inte gick riktigt så fort. Vi kom iallafall ner (Albin ville åka mer) och väl nere så kunde man välja olika långa stigar som var uppbyggda en liten bit upp i luften av trä och gå runt i regnskogen. Mysigt var det, men för Andreas var det nog inte så roligt som inte mådde helt bra för vi valde förstås den längsta stigen utan att riktigt förstå hur långt det var. Det tog säkert en timme att gå runt hela vägen och sen åkte vi upp med linbanan igen. Albin var fashinerade och tyckte inte att vi skulle åka därifrån… Men han somnade ganska fort i bilen på vägen tillbaka till Sydney. Vi var tillbaka i Sydney vid fyratiden och under kvällen tog vi det lugnt vilket Albin tyckte va ganska tråkigt.

Kakaduor finns det gott om även nere i Sydney och de syns tydligt när de helt kritvita kommer flygande. Vid tåget fick de mat så där kunde man få se dem på lite närmare håll än vanligt

Albin var långt före oss på stigarna i regnskogen tills Andreas råkade säga att det kanske fanns lejon där… Då ville inte Albin springa själv och skulle hålla handen hela tiden.

Det var inte mycket man såg ut genom träden…

Linbanan vi åkte upp med

Något som Albin uppskattade desto mer var fredagens aktivitet. Jag sökte på internet efter barnaktiviteter och hittade att det skulle finnas ett ”barnland” på ”Australian musemum” och även dinosarier. Det var inte allför dyrt inträde så jag bestämde att vi skulle åka dit. Vi tog bussen ner till centrum och gick förbi ”Hyde park” där vi stannade en stund och tittade på fontänen och Albin jagade Ibis som vanligt… Hur ska man få honom att förstå att man inte rusar efter varenda fågel man ser? Han tycker det är jättekul men han har ingen koll på åt vilket håll han rusar eller hur långt bort han försvinner…

Sen gick vi till museet och tittade först på döda insekter. Spindlarna var såklart intressantast och trots att de inte rörde sig så var det spännande. Tyvärr var avdelningen med dinosarier avstängd på grund ombyggnad så det fick vi inte se, men leklandet för barn var jätteroligt! Det var fyra-fem stycken barn där med föräldrar och Albin rusade runt och tittade på alla saker. Det var inte så stort men mycket att hitta på… en litet hus uppe i luften med en liten fotölj i barnstorlek och dockhörna, många olika plastdjur att titta på, en trädstam som gick att gå in och titta på några insekter i, en lång tunnel att krypa i, utklädningskläder, en ”luftballong” att leka i, en fiskdamm och en annan hörna för att pyssla, rita och utforska kottar, menknotor från olika djur mm. Albin tyckte det var roligast att fiska fiskarna som var av papp med en metallring i näsan som man fiskade upp med en magnet längst ut på ett litet fiskspö. Dammen var en liten madrass där man skärt ut ett hål som vatten. Vi spenderade närmare fyra timmar på museet med en lite paus för mat. Jag har ju hur mycket tid som helst att spendera så Albin får ta den tid han vill när vi gör grejer. Kommer han bli bortskämd tro?

Albin framför fontänen i Hyde park

Den omtalade Ibisen eller ”Bibis” som Albin säger

Sydney tower ska vi upp i någon dag

Jag fick napp! säger Albin

Albin kollar in insekter i trädstammen

Oj! Tornet välter…

Torsdag var vi inte ute mer än en sväng till affären och handlade. Vi tvättade kläder vilket tar lite tid när man ska passa både tvättmaskin och torktumlare och vi diskade och plockade lite här i lägenheten. Vissa dagar måste man ju ta vara på vardagsakerna också…

Bondi Beach

Måndag var en hemskt tråkig dag med regn i stort sett från morgon till kväll. Vi var uppe och tittade på Pippi Långstrump på förmiddagen, eftersom jag inte kunde komma på något bra att göra när det regnade. Albin somnade redan vid 11 igen och sov till 14.30, men då var det faktiskt uppehåll ute så vi bestämde att vi skulle gå en promenad i området Willoughby. Så fort vi kommit några gator upp så började det spöregna så vi blev riktigt blöta. Vi hade gått i ett bostadsområde så det fanns ingenstans mer änn under några stora träd att ta skydd. Sen gick vi till shoppingcentret och strövade omkring i affärerna tills Andreas slutade vid halv sex och fick komma och hämta oss.

Tisdag var något bättre så vi tog bussen ner till city en sväng. Vi gick längs med hamnen och skulle gå runt i de gamla kvarteren ”The Rocks” som ligger vid ”Sydney Harbour Bridge” men bestämde oss för att gå under bron och runt. Turen blev MYCKET längre än vad jag tänkt mig och inte alls så rolig eftersom vi fick gå i industriområdet nere vid hamnen. Jag missade en gata och sen var det bara jättebranta trappor upp mot det hållet vi egenligen skulle så det var bara att fortsätta frammåt. Vi gick och köpte oss två munkar och satte oss i en park vid Wynyard innan vi åkte hem igen och sov eftermiddag. Jag hade enorm huvudvärk så det var skönt att ta det lugnt en stund. Vi kom oss inte för något efter att Andreas kommit hem heller, men jag fick äntligen träffa grannen Sunny som Andreas pratat på. Han och hans flickvän är båda kineser och bor i lägenheten bredvid oss. Jätte trevliga och de har bjudit Andreas på mat flera gånger innan vi kom ner.

Albin i hamnen vid ”The Rocks”

Igår blev Andreas ännu ett år äldre. Andreas far och syster Hanna ringde vid sju och gratulerade och så fick Andreas paketet från mina föräldrar och systrar; Färjestads SM-guld t-shirt och ett kort från min mormor och morfar med pengar. Sen var Andreas tvungen att åka till jobbet…

De hade lovat vackert väder så jag och Albin bestämde oss för att åka till Bondi Beach som ska vara den populäraste stranden i Sydney. Det tog ett tag att komma dit med bussen. Först är det cirka 25 minuter ner till centrum och där fick vi byta buss och den bussen tog nog säkert uppemot 40 minuter innan vi var framme. Men Albin tyckte det skulle bli roligt och var uppspelt över att få bada. Jag sa att det nog var för kallt för att bada men det upptäckte han själv när vi kände på vattnet. Dessutom är det väldigt stora vågor här så att bada själv för honom är inte ens att tänka på. Nu vintertid var det nästan inga människor på stranden, de som var där var surfare med våtdräkt och ett och annat par som satt och åt lunch i sanden. Men det var tillräckligt varmt för att Albin kunde gå i badshorts och t-shirt och leka i sanden. Han sprang runt och jagade måsar ena stunden och nästa så grävde han något hål eller körde med det lilla flygplanet vi hade med i sanden. Han trivdes och när det var dax att börja tänka på mat så var det inte lätt att få honom från stranden. Efter lite föda i magen tog vi bussen tillbaka till centrum och gick i några affärer för att kolla en eventuell present till Andreas och sen åkte vi tillbaka hem. Andreas kom strax och vi åkte ner till Dee Why för att äta mat. Vi var ner till lägenheten och kollade runt lite och vi längtar till lugnet som verkar vara där. Sen skulle Andreas få bestämma vart vi skulle äta på hans födelsedag och jag vågar knappt säga vart vi åt… Ni som känner Andreas gissar nog rätt Jepp, en känd kedja med ett stort gult M!

Måsar var det gott om nere på Bondi Beach

Inte speciellt fullt på stranden…

Albin var nöjd med dagens aktivitet