Daily Archives: 27 mars 2006

Helgen som varit…

Vad tiden rinner iväg. Jag hade tänkt att uppdatera betydligt oftare än så här, men jag vet inte vad man sysslar med egentligen. Jag har inte ro att sitta vid datorn lika mycket nu heller. När vi bodde hemma satt jag ofta några timmar sent på kvällen, men nu är jag så himla trött att jag stupar i säng vid nio-tiden. Är det någon sorts vintertrötthet tro? Våren är ju på väg, men det är fortfarande mycket snö här och det kommer nog dröja innan den är borta om det inte blir spöregn ett par dagar.

I helgen har jag haft en hel del för mig. Jag slutade ju tidigt i fredags som jag gör varannan vecka och då hade jag bestämt att jag och Albin skulle åka till min vän Lena och hennes två söner William och Melwin. Vi hade bestämt att vi skulle sova över där och det tyckte Albin var roligt. Jag hade med mig råttan Laleh till Lena eftersom hon ska ta hand om henne. Selma var också med så det var trångt i bilen eftersom råttburen upptog hela bagageutrymmet. Selma fick sitta på golvet bakom passagerarsätet och det var hon inte nöjd med. Så fort jag gick ur bilen förflyttade hon sig fram i förarsätet. Men det var inte synd om henne för det var mycket plast på golvet där bak. Vi hade en trevlig kväll med ungarna som inte ville sova förrän vid halv elva. Albin vaknade sen vid halv sex och vägrade ligga kvar i sängen, så det var bara att pallra sig upp och försöka hålla honom tyst på undervåningen så de andra i huset fick sova. Två timmar tog det innan William också stapplade ner för trappan.

På lördag åkte jag och Albin en stund på husdjursmässan i Karlstad. Albin gillade att titta på kaninhoppningen och sköldpaddorna. Som vanligt gick man över mässan ganska fort. Det roliga brukar vara att kanske stöta på lite klasskompisar från Lillerud, men jag träffade inte mer än en tjej som jag känner. Albin var också ganska trött eftersom han varit uppe så tidigt, så vi fortsatte en sväng till Bergvik för att göra en snabbshopping innan vi for hem. Pappa ringde när vi var där. Han hade varit på vårvisningen av traktorer så vi gick och åt lite mat tillsammans. Albin fick åka med pappa hem så fick jag en timme själv att gå och titta i affärer.

När jag väl var hemma så var det bara att vända i stort sett. Jag skulle iväg på födelsedagsfest hos Sara och Albin fick vara hemma med moster Linda. Mamma och pappa som mycket sällan är ute skulle också iväg på matfest med dans i Folkets hus.

Sara har många ideer och just denna festen hade ufo tema. Jag är dock inte mycket för att klä ut mig så jag kom i vanliga kläder. Däremot var Sara, Anna-Karin och Saras syster jättefina med silvriga kläder och antenner på huvudet! Maten var alldeles grön men supergod. Eftersom jag skulle köra hem cirka 8 mil senare på kvällen så var det lugnt för min del. Jag avlägsnade mig när de började sjunga kareoke vid elva tiden.

Söndagen var ganska slapp. Hela huset låg och slöade och jag väntade på några som skulle komma ifrån Göteborg och titta på Frida. Det tog ett tag innan de hittade hit. Jag vet inte men det verkade som om de hade trott att de skulle kunna köra efter gatuskyltar hela vägen hit och här ute i skogen finns inte så många sådana. Vi pratade med dem när de var 8 km ifrån oss men sen tog det nästan en timme innan de var här. De hade kört helt fel och tillslut fått erskott av några som känner oss. Vi försökte ringa dem på mobilen när vi förstod att de måste ha kört fel, men här ute i buschen fungerar ju bara Telias nät och de hade tydligen något annat så det var lönlöst. Tillslut kom de iallafall hit och vi gick och sadlade Frida. De hade redan en fjording så de tyckte att Frida var väldigt stor. Hon är ju av den större och grövre typen av fjordingar. Dessutom är hennes man inte klippt på hela vintern så de tyckte hon såg ut som ett troll. Dottern i familjen som var 14 år skulle provrida henne . Det gick jättebra när vi red bort ifrån hagen och stallet där hästkompisen Bläsa stod och gnäggade hysteriskt. Men när hon vände hemmåt, så tyckte Frida att jippie! en så kort tur och gjorde en liten bockning och skutt och galloperade ett tiotal meter. När hon stoppade lite längre bort så hoppade tjejen av med en väldans fart. Hon blev nog rädd, fast jag hade berättat för mamman över telefon innan att Frida är lite busig och kan hitta på saker och att hon dessutom inte varit riden på några månader nu.

Jag var bara glad att hon inte ramlade av och slog sig på all is som är överallt nu. Frida hon tog och sprang tillbaka till hagen där Bläsa stod och sen var det bra med det… Familjen sa tack och adjö och att de skulle tänka på saken. De hade ju mitt nummer sa de. Jovisst tänkte jag! Jag förstod ju att det inte var riktigt en sån häst de ville ha. Jag hör nog inte av dem mer gissar jag på.

Frida är ju inte skolad på något sätt. Jag har haft henne sen hon var 2 år och har enbart ridit henne i skog och mark och längs landsvägar. Jag har aldrig ställt mer krav på henne än att hon ska gå åt det håll jag säger och så. I början som jag red henne var hon väldigt yster och jag ramlade av x antal gånger. Men de senaste 9-10 åren har jag nog inte ramlat av alls. Dels har jag lärt mig att känna när hon kan få för sig att göra något sorts skutt och dels så har hon ju lugnat ner sig betydligt. Hon är ju ingen ungdom längre. I år fyller hon 16 år. Egentligen vill jag inte sälja henne alls. Skulle vilja ha någon som tog henne på långtidsfoder i några år framöver, men det är nog svårt att hitta det.

Igår kväll kom saxen fram och efter lite skrik så blev Albin så här fin!

UFO:s… Anna-Karin. Sara och jag

Albin ska ut och skjuta älg

Albin har hittat en rolig brandbil hos William